22:37 - 2008-05-11
Spänningen är oliiiidlig *S* UPPDATERAT!

Sitter vid ett av pollen fullständigt prickigt och 'grusigt' tangentbord. Ja, inte bara tangentbordet utan hela skrivbordet runtomkring är lika fullt av pollen. Till och med datorskärmen är prickig. Fönstret står öppet sen ett par dagar och det har blåst rakt in dessa dagar.
  Ja, jag är pollenallergiker. Näe, jag mår inte ett dugg dåligt! Visst, jag tar en antihistamintablett varje kväll, men att må så här bra trots den enorma mängd pollen som är i luften nu det brukar jag inte göra av endast en liten tablett. Jag är helt övertygad om att det har att göra med kosten. Nu har jag inget jag stoppar i mig varje dag som retar kroppen jämt. Nu är kroppen utläkt från sånt skräp och klarar lättare av att hålla borta annan påverkan. Gissa om det är skönt?!?!

Just nu sitter jag och håller koll på en auktion på e-bay. Hittade en bok igår som inte går att få tag på längre. Eller inte särskilt lätt i alla fall. Det var dessutom bara 22 timmar kvar på den när jag hittade den. Nu i skrivande stund är det 1.20 kvar av auktionen och jag har fått bjuda lite till. När jag bjöd var det ingen som hade bjudit innan, och boken skulle då kostat $0.75. Dvs under 5 kronor!!! Jag kollade fraktkostnaden med säljaren, och hit skulle det bli 20 dollar. Men med det bokpriset så är det ingenting ändå. Nu har jag blivit överbjuden ett par gånger, men just nu leder jag. Och även om jag fått höja från 75 cent till 3.79 så kostar boken ingenting ändå Så håll tummarna!!!

Idag hittade jag ett nytt ställe att bara vara på. Jag är på jakt efter såna ställen, som det kommer lite folk till, finns både skog och vatten och som inte är jobbiga att ta sig till. Jag frågade härom dagen honom jag åker med på posten om han hade nåt bra ställe, och det var på hans tips som jag åkte dit jag åkte. Skulle vara liten chans att möta folk sa han, men så bra var det inte idag. Men jag blev inte störd av/på att det var folk i närheten för området var så rogivande i sig.
  Att sitta vid en sjö med skogen bakom sig och känna doften av blommande pors och nyutslagna lövträd, det är lugnande om något det. Visserligen gick jag en sträcka innan jag satte mig, för att komma bort från den skralt trafikerade vägen, men det var inga problem med framkomsten. Och hade jag valt att sitta närmare vägen så hade den nog inte stört särskilt mycket heller. Det är som sagt var inte en direkt stortrafikerad väg.
  Annat vad det i fredags när jag äntligen, efter en extremt jobbig dag mentalt (vaknade på fel sida och överkänslig), åkte ut till ett litet biotopskyddsområde. Detta lilla område visste jag att det låg nära motorvägen, men inte att det skulle vara så nära som det var. Bilarbilarbilar hela tiden. Hörde knappt fåglarna, hörde knappt vad jag själv tänkte. Blev så störd av bilarna när jag bara ville ha tyst och lugn omkring mig att jag höll verkligen på att bli vansinnig. Såg inte ens hur fint det var där utan det bara skrek i kroppen på mig. Så jag var där i ca 10 minuter, sen gick jag över vägen in till stadsbondgården istället. Där träffade jag på en kisse som gärna ville umgås med mig en stund och det lugnade ner mig igen. Gick sen vidare över en järnvägsbro och satte mig på bänken på andra sidan bron. Det är nämligen ett fågelskyddsområde på andra sidan, och eftersom man inte får beträda området mellan mars och oktober har de ställt bänkar utanför. Där satte jag mig och bara säckade ihop. Visserligen både hörde jag bilarna fortfarande, men det blåste från rätt håll så det räknades inte. Däremot satt jag och lyssnade på tofsviporna som knasade omkring nere på strandängen. Mycket säreget läte måste jag säga att de har
  Efter en halvtimme kände jag mig äntligen lugn i kroppen. Eller rättare sagt, efter en halvtimme hade jag lugnat ner mig så pass att jag blev rastlös av att sitta still (samma sak idag också). Ett säkert tecken på att jag har kommit till ro rent mentalt i alla fall. Ibland tar det ett par timmar, men eftersom jag är ute minst 1.5 timme totalt, även om jag mediterar i 'bara' en halvtimme, så är hela utomhusvistelsen meditation i sig ändå. Så efter 1.5 timme är man utvilad, trots allt.

(1 timme och 2 minuter kvar - jag leder än)

I fredags var jag och hämtade ut nya glasögon. Jag har haft huvudvärk och andra problem sista månaderna och misstänkt att glasögonen blivit för starka. Jag hade rätt, det hade de. Det jobbiga nu är bara att eftersom mitt vänsteröga har fått överkompensera alldeles för stark optik så är det väldigt svårt att ställa om hjärnan. Det känns som jag ser för dåligt med vänster nu istället, bara för att det inte behöver kompensera nåt. Men jag har inte haft ont i huvudet de här två dagarna jag använt dem i alla fall, och det är väldigt skönt. Sen har jag lite svårt att anpassa mig till de nya bågarna också. De är lite mindre i storlek så jag ser än så länge kanterna på dem. Mycket störande... Men det går över snart, jag har ju bara haft dem på mig i två dagar än så länge.

Vi lagade ju bilen innan vi åkte till Tokholma förra veckan. Tyst och fin bil. Tills i måndags... (Ja, vad annars?) Jag skulle köra från biblan och istället för att vända på gatan så bestämde jag mig för att köra runt huset istället. Över ett gupp, som jag först när jag var halvvägs upp på det kom på att jag inte ska köra över då det är för smalt och högt. Men då var det för sent. Nånting i metall klonkade i guppet när jag körde ner och efter det har det börja låta konstigt igen. Men inte jämt. Bara ibland, och inte ens konsekvent när det sker heller.
  Sambon kollade om det kunde vara nåt som satt löst runt hjulet eller så. Men näe. Förutom att han plockade bort lite fjäderdelar när bilen ändå var upp-pallad på domkraften... Tanken sitter där den ska. Avgasröret sitter där det ska, om än lite svajigt. Hjulen sitter som de ska också, men lik förbaskat så liksom klonkar det till när jag kör. Ibland när det är guppigt, men oftast när det är plant (!) eller när jag svänger. Men nu har jag bestämt att det är fjädern och tankbanden som låter och det är inget farligt *schysst inställning då...*
  Jag bokade om besiktningtiden också i måndags, så nu är det bokat till sista dagen jag har chansen till innan körförbud. Förhoppningsvis går bilstackarn igenom och duger i ett år till, men om den inte går igenom så tänker jag köra hela juli ut innan det blir körförbud på den. Det var det verkstadsmannen på Ford rekommenderade dessutom (han ansåg det var dags för skroten), men helst vill jag ju ha den kvar ett tag till. Om det bara blir påbackning på fjädern i bak så byter vi den. Men blir det nåt som är dyrare än det, då blir det skroten efter juli månad *snyft* Jag är beroende av bilen! Hur ska jag annars kunna ta mig dit jag vill?? Som till den sjö jag var till idag. Eller till Tiveden?

(45 minuter kvar - jag leder fortfarande!)

Jag ställde mig på vågen idag i alla fall. Det är 9 veckor sen sist. Då hade jag inte gått ner nåt mer än de två första 'vanliga' kilona men minskat lite i centimetrar. De senaste veckorna har jag funderat allvarligt på hur det är ställt egentligen. Omfånget runt låren har minskat, men stussen har ökat! Magen är där den är men armarna har minskat. Så även runt bysten. Fattade nada. Så idag kände jag att det får vara dags att ställa sig på den där vågen ändå.
  Jag är nöjd om jag bara inte gått upp och förbi startvikten i alla fall, var min inställning när jag klev på. Och låt oss säga att jag är nöjd. För jag har gått upp, och stannat på startvikten... Lite trist att jag inte gått ner utan upp, men att inte gått upp mer än så och ändå ha minskat överallt (utom stussen då) tyder ändå på att det är muskler. Och det stämmer för jag har gått väldigt mycket sen jag skippade vågen. Men jag behöver fortfarande komma igång med träningen. Just nu är min underkropp ungefär lika spänd som en fiolsträng. Höfterna är värst och nu har jag börjat få ont i ryggen också. Och att gå på asfalt är en pina. Att ta sig upp för trapporna till lägenheten resulterar i fruktansvärd mjölksyra i låren då jag är så spänd att blodcirkulationen är urkass.
  Jo. Jag måste verkligen göra nåt åt detta. Tror att det skulle hjälpa lite på vikten också. Men jag fortsätter hellre väga så här med mer muskler (om mindre omfång) än att tvinga mig ner i vikt. Synd bara att jag blivit så fixerad, det var jag inte tidigare. Men jag mår så bra av att äta så här, så jag kommer inte att sluta ändå. (Sambon har däremot gått ner 7 kilo sen vi började, och det syns! Och nu når jag om honom när vi kramas *S*)

Nu ska jag smurfa in på HiF lite, innan jag ska sova. Och så ska jag kolla till e-bay också (Hmmm... borde stå 26 minuter kvar nu, men det står ended...) Nähe, jaha. Nu står det 35 minuter kvar. Hur ska de ha det? Jo, 33 minuter nu. Jag har den fortfarande i alla fall.

Ha dä! Jag uppdaterar sen