22:27 - 2006-03-26
Zzznark...
Ok. Sommartid. Alltså är min 'kroppsklocka' bara halv tio just nu. Men jag är så förbaskat trött! Ska faktiskt gå och lägga mig strax. Fast iofs har tröttheten sina orsaker.
  I morse kl kvart i sju (alltså normal tid kvart i sex =tidigt) vaknade jag till och kände direkt att det var nåt som inte stämde. Mycket riktigt. Min sambo ligger inte och sover bredvid mig. Sänghalvan är orörd... Adrenalinchock de luxe. Han skulle nämligen ut igår kväll, och sen jobba idag. Och så är han inte där han borde vara den tiden. Orolig och som jag åxå blir, en aning irriterad. Går upp för ett besök på toaletten och hittar honom sovandes hängandes över tangentbordet i datorrummet. *morr* Adrenalinet slutade inte direkt pumpa.
  Gick och lade mig igen fast klockan skulle ringa en halvtimme senare. Somnar förstås till precis minuterna innan tiden 'var ute'. Fortfarande adrenalinstinn. Går upp, och sambon går och lägger sig i sängen. Kl åtta på morgonen. 45 minuter innan vi blir hämtade. Skoj morgon!
  Precis innan vi ska åka känner jag hur nära jag är att bara börja stortjuta. Är det den tiden på månaden blir man lätt lite känslig *mena* Håller mig tills vi kommer till jobbet. Chefen/svärmor frågar A-M hur det är med henne. Hon mår bra. Jag säger direkt att mig är det inte bra med. Och så var det kört. Så min arbetsdag började med en gråtpaus... *erhm* Men vad gör man. Det tog drygt fem timmar för mig att bli 'normal' igen. Och det först efter två timmar i kassan när vi öppnat för dagen. Glada kunder och en äckligt serviceinriktad Tess är ett bra distraktionsmoment. Eftersom jag alltid har ett leende på läpparna när jag tar hand om kunder så blir man till slut glad för att kunderna åxå ler och är glada. Och tur är väl det. Så nu mår jag rätt bra. Förutom att jag är aptrött som sagt.