|
———
——— ——— 
——— ——— ——— Humör ;o) 
|
 21:59 - 2006-04-19
~~~~~~~~~~~~~~)O(~~~~~~~~~~~~~~ Annars har dagen knallat på. Min första lediga dag av två. Och som vanligt blir dagarna inte som jag vill. Men det ordnar sig nog. Och tror att abstinensen börjar komma (vilket jag helst hade sluppit förstås) Men jag ska på dansen ikväll i alla fall. Det är bara tre gånger kvar på gammeldansen nu. Känns dumt att inte vara med... Och linedancen är det bara två gånger kvar av *suckar* Men jag ska ju på kryssningen på söndag-måndag, så jag klarar mig nog ett tag framöver ;o) ~~~~~~~~~~~~~~)O(~~~~~~~~~~~~~~ Och så har vi följetongen om det gamla avgasröret åxå =) I fredags när jag körde hemåt mina föräldrar gick det jättebra. Nästan hela vägen. För när jag hade stannat för nödstopp i Ar utanför Knivsta och körde iväg igen, började det låta så där igen, som det gör om trasiga avgasrör. Jaha, tänkte jag. Håller det på att rasa i alla fall? Ringer sambon efter ett par mil och kollar vad han gjorde dagen innan. Jo, men det skulle hålla. Drar på stereon lite högre och sjunger med, för att slippa höra. Kommer fram till Norrtälje gott och väl. När jag kör igenom stan för att komma ut på andra sidan börjar det låta ännu mer. Men jag är vid gott mod i alla fall. Och när jag sen kommer ut på landsvägen igen på andra sidan stan drar jag upp volymen och skrålar med så jag skulle slippa höra oljudet. Allt går bara fint =) Svänger in på grusvägen till byn. Där har pappa precis sladdat vägen, så det är rätt mycket sten framme. Min tanke var att nu om nångång kommer det att rasa. Men det höll. En liiiiten liiten stund. Hinner inte mer än att svänga in på gårdsplanen och stanna bilen, och så *klonk*... *Hoppas det var en sten* Det var det inte. Det var ena ljuddämparen som trillade i backen... Har man tur eller??? Förra gången det rasade var det inne på en parkering jag skulle parkera på, den här gången på gården jag skulle parkera på. Svåger M kom ner för att hälsa mig välkommen och bära lite väskor (trodde han, jag hade knappt nåt med mig ;o). Så han fick höra att det rasat precis. Han bara skakade på huvudet =) Dagen efter (påskafton) följde jag med syster A in till stan. När vi varit där ett tag ringer svåger M och säger att han lagat bilen. Men va bra! Frågan var bara hur. Och det fick jag svar på när vi kom hem igen. Han hade kapat ett gammalt dammsugarrör och stoppat in i ljuddämparna, smetat på nån pasta som skulle härda i 20 timmar (avgastätning tror jag det hette) och sen surrat med lite fler meter ståltråd (vi har kanske två-tre meter ståltråd under bilen just nu... *LOL*) Han trodde inte att dammsugarrören skulle hålla i 30 mil dock, utan misstänkte att de skulle smälta (det är ju 'bara' aluminium). Så han sa hur jag skulle göra för att ta bort alltihop om det skulle rasa. Men tro det eller ej. Lagningen höll hela vägen tillbaka. Och bilen låter mindre nu än innan han (och svåger T) grejade på påskdagen innan jag åkte hem igen. Och det är fortfarande 'helt'. Kontentan är i alla fall att vi måste byta hela systemet (utom katalysatorn tack o lov). Men inte nu, för vi har inte råd. Så vi kör så länge det håller, vilket förhoppningsivs är tills vi har skrapat ihop pengar nog till ett byte. ~~~~~~~~~~~~~~)O(~~~~~~~~~~~~~~ Annars har påskhelgen varit ok. Otroligt fint väder båda dagarna. Och det var väl det som var bäst när jag var i hembyn. Detta blir lite lätt självutlämnande, men jag känner för att skriva av mig. Jag har i flera år haft problem med att klara av mammas låga energier, och det faktum att huset är belamrat med en massa saker som borde ha slängts för flera år sen (dvs, ger också låga energier = inte bra för mig). Detta gör mig irriterad, lättretad och får mig att gråta för minsta lilla. Och mamma till på köpet som är den hon är, gör att det blir ännu värre. Det har de senaste åren blivit bråk varenda gång jag varit hem. Nu har jag äntligen lärt mig att handskas med henne. Så den här helgen kunde ha blivit en superhelg. Men. Näe. Nu har vi problemet svåger T. Han är en person som gör allt för att provocera, bara för att det är kul. Speciellt mig, som råkar vara en sån som, tyvärr, alltid biter på hans ord. Jag försöker verkligen att inte bry mig, men på nåt sätt lyckas han alltid. Och han blir inte bättre när han har inmundigat alkohol (vilket man ofta gör när det är storhelg eller födelsedagar etc). Så. För att göra en lite längre historia kort, så var jag ungefär ett hårstrå från att klappa till honom i helgen. Jag vet inte vad det var som hindrade mig, men det var väl min lilla självbevarelsedrift. En liten del av mig önskar att han verkligen hade gjort det han tänkte så jag hade klappat till honom, bara för att visa att jag menar allvar och inte är så jäkla söt och snäll hela tiden. Men frågan är hur han skulle reagerat, eftersom han var rätt dragen. (Näe, han antastade mig inte eller så, han bara provocerade mig som han brukar.)(För den som vill veta så försökte han kittla mig under fötterna, och den som gör det på mig dödar jag, kort sagt.)(Löjligt? Jovisst, men jag var redan irriterad på honom.) Han skulle aldrig slå en tjej, men frågan kvarstår, hur hade han reagerat. Svåger M gick ut i köket en liten stund innan mig, och när jag gick förbi honom för att gå till mitt rum, så sa han att jag inte skulle låta svåger T vinna. "Hade han gjort det så hade jag gett honom en snyting så in i helvete" svarade jag. "Bra" var hans svar. Han insåg att jag var rätt arg, och han gillar inte heller hur T beter sig. Visst kan svåger M åxå vara rätt provocerande och retsam, men han gör det med stil, och han ber om ursäkt om han går för långt. Det gör aldrig svåger T. Det skulle inte falla honom in ens. ~~~~~~~~~~~~~~)O(~~~~~~~~~~~~~~ Upp till rummet på övervåningen. Sätter mig på sängen och stortjuter. Samtidigt är jag så arg att jag bara skakar. Efter 20 minuter bestämmer jag mig för att gå ut i skogen (klockan är nu 20.20). Går ut utan att säga nåt till nån annan än systerson T (som är ena sonen till svåger T), som råkar vara i hallen, att jag ska gå ut. Och ut gick jag. Satte mig på en fallen gran och satt där och bara 'var' tills jag insåg att det började bli lite för mörkt. (Kan bli lite svårt att se marken när jag ska tillbaka.) Hemma igen bestämmer jag mig för att äta lite. Och när jag gör i ordning smörgåsarna kommer min söta pappa och lägger armen om mig och frågar hur det är med mig egentligen. Gissa vem som var på väg att börja gråta igen?! Men jag bet ihop och svarade att det var ok, men att jag höll på att bli galen på svåger T. Han förstod mig, men tyckte jag skulle strunta i honom (vilket var lättare sagt än gjort). Till slut, ett par timmar senare åkte syster M och svåger T med sina söner T (lillebror) och A (storebror). Äntligen. Och då, kryss i taket, undrade mamma vad jag hade gjort hela kvällen. (Trodde faktiskt inte hon uppmärksammat att jag inte var som jag brukar.) 'Hållit mig ifrån T' var mitt svar. Och hon tyckte åxå att han betett sig som skit som vanligt. Det jag dock tycker är allra värst med svåger T, det är hans inverkan på sina söner. Storebror (som är 14) är helt ok. Han blir alltid glad när jag kommer hem, och ska ge mig en superkram. Han är lite av en filosof, även om han kan vara riktigt jävlig ibland. Men det blir han bara när pappa (svåger T alltså) får för sig nåt och blir arg, eller när lillebror provocerar. Jo, för så är det. Lillebror (som fyller 10 i år) är en riktig jävla brat (ursäkta språket)! Han kan vara så elak och han tänker inte ett dugg på vad han gör. Han retas med sina kusiner (dvs syster A's och svåger M's två döttrar E och L (8 rep 5 år) så fort han får chansen, och fast man säger till så bryr han sig inte. Och skulle nån av tjejerna börja gråta för det han gör, skrattar han bara. Jag fasar för hur han kommer att bli när han kommer i tonåren om han redan nu är så här. För att jämföra honom med storebror när jag kommer hem, så hälsar han inte. Än mindre vill han ge nån kram. Han pratar bara om han anser att det kan ge nåt bra (dvs fördelar för honom) i retur. Visst har han sina lugna och snälla stunder, men som hans far har påverkat honom negativt... *hjälp* Förhoppningsvis blir det bättre ju äldre han blir, men de senaste åren har han bara blivit värre och värre, så det ser inte bra ut. Söndagen blev bra mycket bättre. Mamma och jag var sams hela dagen då också, vilket var väldigt skönt. Så inte hela helgen blev skräp. Bilen höll ju också hela vägen hem igen, så det slutade bra i alla fall. ~~~~~~~~~~~~~~)O(~~~~~~~~~~~~~~ OJ! Klockan är visst 19. Dansen börjar om en halvtimme. Ska kanske äta lite innan... ~~~~~~~~~~~~~~)O(~~~~~~~~~~~~~~ Fortsättning 2.5 timme senare: Så där ja. Nu har jag varit och dansat, äntligen. Och handlat åxå. Det var kul på dansen precis som jag trodde, även om jag kände motvilja att åka eftersom huvudet värkte. Det gör det fortfarande, men inte lika illa. Tror jag bara har en sak till att skriva om påskhelgen nu. Och det är att jag, efter helgen, är till 98% säker att jag nu ska lägga till ett mellannamn till mitt 'ordinarie' efternamn. Jag har tänkt på det ända sen jag var runt 16 år, men nu i helgen kände jag att jag nog faktiskt ska göra slag i saken. Men jag är lite osäker ändå. Törs jag? Jag har nämligen alltid, sen jag var liten, varit pappas flicka. Mycket mer än mina systrar. Så när jag var i tonåren så funderade jag på att byta efternamn. Men på senare år har det blivit att jag tar det som mellannamn istället. Som en hedersbetygelse till min kära pappa. Men jag måste fundera lite till ändå. Det kändes nämligen väldigt konstigt när jag skrivit ut anmälningspappren från Skatteverket. Men jag "rapporterar" här om och när det sker. Ska åxå kolla upp så det inte kostar nåt. Jag tror inte det gör det i alla fall. ~~~~~~~~~~~~~~)O(~~~~~~~~~~~~~~ Tror minsann att jag ska stoppa nåt i magen. Den börjar visst kurra nu. Kan bero på att jag knappt hann äta nåt innan dansen... Det blev ju lite tajt med tiden ;o) //Tess!
|
