19:31 - 2006-05-14
Jag lever, jag lever!

Häpp! Jo, jag lever än. Och idag känns det rätt ok, om man bortser från att det är måndag och jobb igen imorrn. Igår var jag som en zombie nästan hela dagen.
  Jag fick skjutsa ut sambon till cafét en sväng igår, för vi hade en beställning. Egentligen skulle bussen ha kommit vid halv sju, men de ringde och sa att de skulle komma en timme tidigare. Och eftersom det var en brist i personalen, så fick sambon åka ut. Och bara för det blev jag blev tvungen att stanna kvar eftersom han skulle hem igen sen.
  Nåja. Jag stannade inte vid cafét utan gick ut och gick istället. Ut i skogen. Och jag var ute i nästan två timmar! Det var helt underbart men jobbigt, och det blåste lite för mycket för min klädsel. Det jobbigaste med gårdagens promenad var inte att jag var så trött. Jag var så fruktansvärt frustrerad!!!
  Fem saker är jag frustrerad över. 1 - Jag bor i stan. 2 - Jag jobbar inomhus och inte ute i skogen som jag gjort när jag jobbade som guide. 3 - Jag måste jobba för att komma ut i naturen. Antingen måste jag gå genom bostadsområdena, eller så måste jag ta bilen för att komma dit jag vill. 4 - Den enda platsen på denna jord (som jag hittills vet om alltså) där jag känner mig välkommen och hemma i är där jag inte vill bo. Dvs min barndomsby och stad. Så välkomnad som jag kände mig i påskas när jag gick ut i skogen hemma bakom pappas gård, så välkommen har jag inte kännt mig någon annanstans. Och jag vill inte flytta dit igen pga mänskliga omständigheter... *suck* Och 5 - Jag har inte hittat stället med stort S än, där jag verkligen trivs och känner mig riktigt hemma. I naturen alltså. Jo, jag har tidigare sagt att jag trivs och börjar bli kompatibel med skogen 10 minuters promenad härifrån. Men det är fortfarande nåt som saknas. Och det är det som gör mig så fruktansvärt frustrerad. Jag har lixom inte lärt känna de som finns där ännu. *suckar* Men jag ska försöka jobba på det i år. Jag måste.
  Nåväl. När jag kände mig som sämst igår hittade jag till sist en mossplätt där solen sken. Och där la jag mig och bara va'. Och kände mig ett med Moder Jord. Bokstavligt talat, inte bara bildligt. Jag läg där i drygt en halvtimme innan det blev lite för kyligt (jorden har ju, den ibland dumma, förmågan att snurra så solen inte är kvar på samma plats... ;o) Och när jag väl började röra på mig igen så kände jag mig bra mycket bättre till mods. Dessutom hade min zombie-känsla lämnat huvudet fast jag inte hade sovit. Meditativt om något hade det varit.

En liten pokal, en liten trefot i bakgrunden och en ljuslykta med passande mönster.

Så här ser motivet ut vid lite närmare granskning. Tänkte först att det var egyptiskt, men det är nog snarare aztek eller maya eller nåt liknande. För min del helt perfekt i alla fall =)