|
———
——— ——— 
——— ——— ——— Humör ;o) 
|
 00:58 - 2006-08-26
Idag var jag till Noramarken (ja, Nora marknad 'på svenska'). Alldeles själv åkte jag. Men jag kan inte påstå att jag var ensam där. Jisses så mycket folk!!! Nog för att jag är van att gå på marknad (i Norrtälje) med mycket folk, men Nora är inte speciellt stort. Det var invasion. Att hitta parkering var dock inte så svårt, faktiskt, för de har en ordentlig koll på det. En massa folk som höll ordning och visste precis vart det fanns plats. Jag svängde in på det första stället det fanns parkeringsmöjlighet, bara för att slippa hålla på och greja så mycket. Men så fick jag gå en kilometer för att komma ner till själva marknaden också... Men det gjorde inget, för det var skönt att få en promenad. När jag kom ner till centrum hade jag förstås inte tillräckligt med pengar med mig. I min enfald tänkte jag att jag slipper ju stå i bankomatkö, för jag kan ju gå in på ICA och ta ut från mitt ICA-kort. Jomen visst. Stort plakat: "Inga kontantuttag vid kortköp då vi har ont om kontanter hela helgen." Det var alltså bara att bita i det sura äpplet och sälla sig till kön. Mellan 14.04 och 14.24 stod jag och väntade. Tur det var skugga på kön. Och här kommer Dagens Fetaste Tistel: Den ger jag med glädje till bruden med de coola kläderna. Till Dig som hade en hundvalp med dig, vilken satte sig och sket på gågatan utanför ICA och bredvid bankomatkön. Du som bara gick vidare utan att ta upp det. Jag hoppas du trampar i en riktigt stor fet grand danios-hög en vacker dag, när du bara har finsandalerna på dig. Gissa hur många som klev i Din skit? *yäck* Nåja. Jag fick till slut mina pengar och kunde gå. Det tog sin lilla stund om man så säger... Två kilometer marknadsstånd säger de i reklamen. Jag tror de har rätt. Men som vanligt så är det mycket skräp. Fast det verkar som om det faktiskt börjar bli bättre nu. Det var inte så mycket skräp som det har varit tidigare. Kanske säger anordnarna ifrån, eller så har skräpsäljarna minskat. Här i Nora var det mest av strump- plastpås- och nyckelbandsförsäljare. Jag köpte mig en grön jaspis (eller heliotrop/blodsten), spislock (måste ju köpa nåt som är typisk marknadspryl ;o), en cd med indianmusik (de var där själva och spelade på plats, med full mundering) och en lavendeltvål. Det blev ingen Noraglass, för kön var ungefär lika lång som bankomatkön. Och även om jag inte handlade speciellt mycket så är jag på det hela taget mycket nöjd med dagen. Att jag åkte själv berodde på att svägerskan inte fick nån att byta jobbpass med henne, och sambon var tvungen att hoppa in för att stå i kiosken. Men jag är en sån som tycker det är kul att åka själv också, så det gick ingen nöd på mig. Nästa helg är det Oxhälja i Filipstad. Jag tänkte mig dit också, fast där vill jag nog gärna ha sällskap av nån. Filipstad är lixom en aning större än Nora, fast iofs är det inte så svårt att hitta ändå. Svägerskan ville inte med dit, och sambon har bara sagt kanske. Så vi får se. Jag åker i vilket fall som helst. Jag hittade ett trevligt litet program till datorn ikväll: Google desktop. Att jag hittade den, för jag hade ingen aning om att den fanns, berodde på att jag av nån anledning hamnade på den här sidan (jag kom på varför jag hamnade där, efter lite sökande bland internethistoriken). Det fanns (finns) nämligen ett plug-in till det programmet som jag blev sugen på. Och då fick jag ju lov att ladda hem programmet. Annars funkar ju lixom inte plug-in'et *LOL* Än så länge är jag inte riktigt van vid det, men jag tror att jag kommer att använda det flitigt. Skärmen är så pass stor, och upplösningen så pass bra, att den inte känns ivägen heller. (Orkar inte ta nån skärmdump på det just nu. Kanske senare.) Det är iaf kul med nya saker till sin lilla, numera braiga dator =) Och kryss i taket! Fredagsfyran den här veckan är helt i min smak. Det har den inte varit på hela sommaren. Tema vecka 34: Livet och döden 1) Livet följs oundvikligen av döden. Har du accepterat att du en dag kommer att dö? Ja, det har jag. Men jag hoppas det dröjer ett bra tag till. Jag är nämligen inte färdig här än känner jag. Jag vill hinna med så mycket mer än jag hittills gjort. Jag älskar att leva och lära. Och får jag nån känsla av dödsångest så är det inte för att jag är rädd att dö, utan för att jag inte vill lämna mina nära och kära ännu. 2) Ibland rycks nära anhöriga från livet snabbt och utan förvarning. Ibland efter en tids sjukdom. Vilket alternativ är mindre dåligt? Det mindre dåliga alternativet är enligt min åsikt helt klart när någon dör efter en tids sjukdom. Då har man (förhoppningsvis) hunnit förlika sig med tanken att han/hon snart kanske vandrar vidare. Om någon dör knall och fall blir det mer chockartat och ofta svårare att acceptera. Om man ser det från ett annat håll så kan det ibland vara bättre att dö knall och fall än att vara sjuk länge, för då slipper man lidandet. Men det gäller väl mera den som dör än dennes anhöriga... ;o) 3) Har du planerat hur du vill ha din egen begravning? (Alternativt: Vill du planera din egen begravning eller vill du inte tänka på det?) Jag har många gånger sagt att jag vill bli kremerad och sen att askan ska spridas ut över havet. För havet och allt vatten över denna jord hör ihop, och då kan mina anhöriga sitta vid vilket vatten (eller minneslund) som helst och minnas mig, för jag är där. Men när jag flyttade ihop med min sambo och vi gick ner till hans farmors och farfars grav på kyrkogården kände jag även att det kanske är bra med en gravplats ändå. Så man har en fast punkt. (Jag tycker nämligen om att gå till deras grav, för sambons farmor är ofta där när jag kommer. Första gången vi var där fick jag världens välkomnande av henne. Både sambon och jag kände så otroligt tydligt att hon var där och kramade om oss. En helt otrolig känsla!) Men så om man tänker efter lite till. Om det finns en gravplats kanske den är så pass långt borta från de närmast anhöriga att de inte kan åka till den så ofta som de vill och 'borde'. Och då får de dåligt samvete över att de inte åker dit. Då är det ju verkligen bra mycket bättre med mitt första alternativ i alla fall, eftersom jag då finns överallt och när som helst. 4) Vad tror du händer efter att vi dött? Återföds vi? Kommer vi till himlen/nirvana/någon annanstans? Försvinner vi bara? När vi dör/kilar vidare/trillar av pinn' kommer vi till den stora Kärleken. Vissa kallar det till Gud, till himlen eller det stora Ljuset. I vilket fall som helst är det samma ställe =) Där stannar man tills det är dags att återfödas. Det kan vara en mycket kort stund eller en längre. Det beror på vad man har haft för liv innan 'döden' och hur man dör. Man kan även vara färdig på jorden och då kommer man hamna i ett slags Nirvana. Men inte på det sättet som buddhisterna menar, ett totalt utslocknande, utan bara det att man inte längre återföds på jorden. Istället fortsätter man leva i Ljuset och har det bra där. (Ja, ja, det låter flummigt, men jag står för vad jag skriver.) Upps. Klockan är visst ett strax. Ska nog kila till sängs. Så det inte blir riktigt lika sent som igår... //Tess!!!
|
