17:56 - 2006-10-19
Update

Nädå, det är ingen fara med mig. Orkade bara inte skriva nåt igår (var toktrött hela dagen)(och så fick jag dubbelsidig migrän på kvällen med illamående som extra bonus...)

Orsakerna till att jag skulle träffa läkaren var två. Dels så ville hon träffa mig personligen eftersom jag inte träffat henne alls förut, och dels så ville hon kontrollera mina tarmar, typ.

*kräsmagevarning*

När jag klappade ihop med mitt lilla 4.5-timmes toalettbesök, så hade jag sett att det som kom ut istället för vanlig avföring inte var annat än rödfärgad vätska. Dvs troligtvis blod. Och det var DET som båda läkarna mest tog fasta på, inte så mycket mitt psyke... (Även om jag fick ångestdämpande tabletter utskrivna, för hon tog ångesten på allvar iom att jag aldrig haft det innan.)
  Alltså ville Dr. Ella kolla upp mig hur det var med mina tarmar osv osv. Alla provresultat var i stort sett ok (några avvikande som jag skriver om snart), men inget blod i avföringen alls. Så hon frågade hur länge sen det var det hände och hur det varit efteråt. Och jag sa som det var att det hade gått över under natten och att jag inte haft några som helst problem efteråt. Hon frågade mig säkert 10 gånger om det, för hon kunde inte tro att det var sant det jag sa. Hon frågade och menade på det att 'jag hoppas du inte säger att det är bra bara för att det ska låta bra', och frågade igen och igen och igen. Jag blev inte irriterad på henne, jag kunde inte. För hon var den mest försynta läkare jag stött på, och hennes att försök att låta bestämd och 'barsk' - det gick bara inte.

Jag försökte förklara för henne att det var min kropps sätt att få stopp på mig, och att jag inte hade slutat stressa om detta inte hänt. Och att det var därfär det gått över så snabbt. Men det är det här med läkare, att de inte kopplar ihop kropp och själ. De ser bara kroppen och kan bara inte förstå att sinnet/själen/psyket säger ifrån fysiskt om man inte lyssnar ordentligt. Just så som det blev för mig. Hon var stenhårt inställd på att jag har en inflammatorisk sjukdom i tarmen eftersom jag haft blod i avföringen. (Det är ju bara det att det var ju ingen avföring, det var bara vätska kvar (var nu den kom ifrån).) Ujujuj... Vilket besök det blev. Jag fick jobba på som ett litet djur för att få henne att förstå att jag förstår att hon är där för att hjälpa mig om jag är sjuk, för hon verkade inte förstå mitt sätt att uttrycka mig. (Hon är polska, kanske är därför - en annan läkarkultur än i Sverige, jag vet inte.) Till slut gick det in hos henne att jag litade på henne och att jag verkligen kommer höra av mig om jag ser blod igen (vilket jag aldrig har gjort ens innan).
  Själv är jag helt och fullt övertygad om att orsaken till blodet berodde på att flimmerhåren som finns i tarmen helt enkelt skadades vid diarrén och därför började blöda. För så kan det ju bli med luftrören om man hostar som en galning när man är sjuk. Varför inte samma sak med tarmarna??? Men den förklaringen godtas inte av läkare =/

Nå. De prover som avvek en aning var sköldkörteln, sänkan och levervärdet. Sänkan var bara lite lite förhöjd, vilket helt enkelt kan påvisa en förkylning som ligger och 'väntar'. Sköldkörteln hade jag lite svårt att hänga med på på ett sätt. Jag vet vad det har att göra med (ämnesomsättningen). Men det lustiga var att hormonbalansen var normal, och ett annat prov på samma sak påvisade en liten förändring. Om den inte går ner kan det hända att jag får äta levaxin för att få upp värdet igen (resultatet tydde på underproduktion av nåt, tydligen inte hormonet. Hajjade inte riktigt kort sagt.) Ingen farlig avvikelse dock.
  Däremot levervärdet var det en liten aning sämre med. Den övre gränsen ligger på 0.75 och jag hade 1.53. Det kan vanligtvis bero på (hög) alkoholkonsumtion eller fet mat. Och jag som dricker alkohol typ fyra gånger om året hade ju inte så mycket att välja på då... Så det var snarare en spark i baken för min del, nu måste jag ta itu med min kost. Dock var inte heller detta värde en farlig avvikelse utan är lätt att åtgärda själv (motion och vettigare kost alltså). Hon var på väg att ge mig en tid hos dietist för detta, men då sa jag stopp. För jag vet verkligen vad jag ska göra, jag bara inte gör det (lat helt enkelt). Min kunskap om kost och motion och deras påverkan på kropp och själ är nog säkert bättre än hennes (Dr Ellas alltså). Och det litade hon faktiskt på att jag kunde, så hon struntade i att remittera mig. Däremot skulle hon skicka en remiss till provtagningen som kommer att ligga och vänta på mig. För i slutet av året ska jag ta prov igen på dessa tre saker, för att kolla hur det står till. Om det har blivit bättre eller inte. Och det tycker jag är bra däremot, för jag vill gärna veta själv hur det gått.