|
———
——— ——— 
——— ——— ——— Humör ;o) 
|
 23:42 - 2006-12-29
Tja, sen jag skrev sist har jag hunnit med att (i icke inbördes ordning): fylla 30(!), haft några riktigt j*vliga dagar inemellanåt, sjukskrivit mig, träffat min hemska läkare igen (061019) och insett att hon inte var så hemsk, haft ångest inför julklapparna (som fortfarande inte är klara), skapat flera smycken, firat en snöfattig jul, glömt bort hur man html-kodar (but it's all coming back again) och skaffat mig alldeles för sena nattvanor (vilket inte är bra i mitt tillstånd). Säkert nåe mera också, men det är nog inte så 'viktigt' (som om det andra är det *lol*) Jag fyllde som sagt år fyra dagar efter förra inlägget. Den 25.e kom Syster A med karl och barn. Jättekul att få träffa dem!!! Det var ju i somras sist, på farmors begravning, och jag har inte direkt varit en flitig telefonanvändare nu i höst heller... På lördagen mådde jag bra, så jag nästan skulle kunna säga att jag var 'normal', vilket var jätteskönt. Ville ju inte gärna må dåligt när familjen skulle komma på besök. På söndagen blev det dock precis som jag befarat. Om det var en självuppfyllande profetia vet jag inte, men jäklars vad jag åkte dit. Iom att far, mor & syster M skulle komma på söndagen och syster A och hennes lilla familj skulle åka på söndagen blev jag självklart superstressad över den korta tiden som alla skulle vara samlade och äta och fika på. Och så var jag körd. Ångesten kom som en ångvält och mosade mig. Syster A gjorde vad hon kunde för att hjälpa mig och göra det bättre för mig, men till slut gick det inte att göra annat än att lägga sig i soffhörnet och krypa ihop i fosterställning. Efter en liten stund ringer telefonen. Sambon fick ta det, för jag kan verkligen inte prata när jag är som sämst (varje försök till kommunikation från mitt håll slutar i jätteillamående som bara går över om jag ligger blickstilla och håller tyst). Den som ringde var mor min. De hade lyckats med konststycket att missa avfarten till E18 efter Örebro och var nu på väg söder ut på E20 istället... De skulle alltså bli försenade. Jippi! *ironi* Dålig som jag var så blev det varken från eller till efter det beskedet, men jag insåg att jag var tvungen att ta en tablett till om jag skulle kunna göra nånting överhuvudtaget resten av dagen. Ligger där om mår pyton. Så ringer min mobil. Sambon svarar, och pratar väldigt kryptiskt om parkering på gatan där nere och att 'jag ser er från fönstret'. Det visar sig alltså nu, att min mormor, moster och hennes karl också är här!!! Och jag hade inte en aning alls om att de skulle dyka upp! *hjälp* Och här ligger jag och mår fan. Skoj. De kommer precis samtidigt med far & mor och syster M och när alla dundrade in i lägenheten låg jag där. Liten och grå under min filt, bakom sambon. (Det var ingen som såg mig först ;o) Mamma och pappa kom först till mig. Pappa vet av egen erfarenhet hur det känns att vara i ångestens klor, så han sa inte så mycket utan kramade bara om mig. Mamma försökte väl få mig att säga nåt, utan resultat. Syster M kom och kramade om mig, likaså moster och hennes karl. Och så kom mormor. Min lilla Morris *tycker om*. När hon kramade om mig började hon gråta, för hon tyckte så synd om mig. Och när mormor blir sån, då vill lilla jag inte vara den som är skyldig. Så tack vare (eller på grund av) hennes tårar klarade jag av att kravla mig upp ur jättegropen, och ur soffan, och till slut kvickna till tillräckligt för att, faktiskt, få en rätt hygglig dag =) Den hade ju gärna kunnat vara bättre, men i gengäld fick allihop se att jag faktiskt inte är frisk. Mormor är galen för den delen. Hon hade tagit tåget hit, var här och åt mat, fikade och firade i tre-fyra timmar, sen åkte hon hem med tåget igen. Från Stockholm och tillbaka. Min mormor fyller 84 i april... Jag hade bara önskat mig pengar i födelsedagspresent. Vill ju ha råd att köpa mig en digital systemkamera (den här. Och ni ser ju vad den kostar... Faktiskt fick jag ihop sammanlagt 3400:- !!! Plus att jag fick lite annat också, men det räknar jag som bonus. På måndagen mådde jag väl sådär. Det sitter i ett halvt dygn efter en attack, så dagen började inte så bra. Men den blev bättre. Far & mor och syster M var ju kvar över natten (alla andra åkte på söndagen, moster och hennes karl skulle till Årjäng passande nog denna helg), men de skulle åka relativt tidigt på eftermiddagen. Vi 'gjorde stan' lite och åt sen lunch. Jag hittade en jättesnygg fintop på KappAhl. Det var bara det att den storleken det visade sig att jag behövde (36/38) var precis vad alla andra också behövde. Så den var slut. Den var slut i Karlstad och Örebro också. Och i Västerås, och Uppsala, och alla andra ställen som de skulle åka förbi på väg tillbaka till Norrtälje. Men så visade det sig att det fanns kvar en enda i rätt storlek i Norrtälje!!! Så jag ringde när jag kom hem, och bad dem lägga undan den. Så jag fick tag på min top via mamma och posten. Dessutom var det 30% rabatt på valfri vara ;o) På tisdagen när jag fyllde år 'på riktigt' kom svärmor+make, svägerska-sambo och så Mormor R. Det var precis lagom för mig. Mådde helt ok och tårtan var god (hade köpt en på ICAMaxi för 20 kr ;o) Fick lite smått och gott. Eller rättare sagt, från svägerskan fick jag massor av smått och gott. Men det äär vad jag fick från sambon + min syssling och svärmor + karl jag kommer visa här nedanför. Fast det jag fick från svärmor hade sambon fixat åt henne =)
Klart nöjd med att fylla år i alla fall. Min ångest över att fylla 30 var inte över att just fylla 30, utan att jag fyllde år överhuvudtaget. Men jag överlevde tydligen helgen =) På fredagen var det meningen att jag skulle jobba ett par timmar med svägerskan. Men si det gick inte. Alls. Eller nåja, jag tog mig igenom inhandlandet med nöd och näppe och att skjutsa ut henne till cafét. Men sen var det raka vägen hem till soffhörnet med filt och gossällskap. Hann knappt lägga mig ner förrän Svante klev upp på mig och la sig på min höft. Tack vare honom så gick det över bra mycket snabbare än det kunde gjort. Nu gick det exakt två veckor utan en tillstymmelse till ångest. Fast jag bestämde mig nu för att faktiskt ta och sjukskriva mig på riktigt. Inte bara låta bli att jobba. Kom nämligen fram till att även om jag skulle kunna 'slippa' jobba i vår, så skulle jag istället stämpla 100%. Vilket i sin tur betyder att jag måste producera arbetsansökningar och vara framåt på ett annat sätt för arbetsmarknaden. Så, näe, skulle inte tro det. Efter att ha pratat med min handläggare på AF (hon är jättebra!!!) så sjukskrev jag mig via FK's hemsida. Så långt helt ok, förutom att jag efter en vecka behöver ha ett sjukintyg från läkare... Men så blev det sista helgen innan julafton. Kom på att jag inte hade en endaste liten julklapp färdig till nån och senaste dagen att skicka grejer via posten för att vara säker på att det skulle komma fram innan jul var på tisdagen. Det var ju väldigt bra att komma på. Gissa hur bra jag mådde då? Just det. Inte alls. Tills jag bestämde mig för att mina julklappar får bli antingen nyårsklappar eller trettonhelgsklappar istället, för barnen blir ju inte direkt ledsna över att få paket när det än är ;o) (Det är risk för att det till och med blir efter trettonhelgen.) Näpp. Nu får det vara nog med skrivande idag. Men jag fortsätter min story en annan dag. Nu ska det nog inte bli månadslånga uppehåll mellan inläggen i alla fall. Ha de'! Under tiden kan ni iofs kika här: Massa smycken. Skulle det vara nån som är intresserad av att köpa är det bara att säga till ;o)
|
