———
———
———
———
———
———
———
———
Humör ;o)
~~~)O(~~~
Nästa högtid
31 oktober
|
|
15:43 - 2007-01-18
Telefonsamtal
Nu händer det lite i alla fall. Har undrat ett par dagar hur lång tid det kommer att ta innan FK hör av sig. Och jag har även försökt jaga rätt på en kurator för att boka tid för samtal. Idag har båda ringt =)
Först ringde min handläggare från FK i K-stad och frågade om min årsinkomst. Hon hade suttit och räknat på min timlön från heltidsanställningen i somras (som var på 6 månader) och sen att jag söker heltidsjobb på heltid (eh, nåja...) och då hade hon fått fram en summa som var 26 000 kr högre än den jag lämnat in som årsinkomst! Den summa jag lämnat in är den faktiska som står i deklarationen (efter jobb och a-kassa), eftersom jag inte visste att jag skulle/kunde göra på annat sätt. Men tydligen var det inte den summan jag skulle lämna in. Så jag får min SGI beräknad på den summa som handläggaren räknat fram!!! Gud så skönt. Då behöver jag inte oroa mig för det längre i alla fall. Pengarna kommer i januari, och då är det även pengar räknat från den 14/12. Så vi kommer överleva den här månaden också (med tre räkningar från Vattenfall pga slarv från dem och en bilförsäkringsräkning som jag trodde skulle komma i februari som den gjorde förra året).
Och så har vi då kuratorn. Jag ringde förra onsdagen till den enas röstbrevlåda om att jag ville boka tid för samtal och att min läkare lämnat ett meddelande till henne om mig (en kopia av journalen, men alltså ingen remiss). Inget händer på en veckas tid. Så jag börjar ju undra om hon lyssnat av telefonsvararen/röstbrevlådan över huvudtaget. Och hur funkar det egentligen? Visst hade jag glömt att lämna mitt personnummer i villervallan med att få med annan information i luren, men telefonnumret var ju lämnat. Då ska det väl inte vara så svårt att ringa upp och kolla tycker jag. Men näe, inget. Så igår ringde jag till VC för att fråga om de vet hur det egentligen går till med kontakten från kuratorns sida och att jag inte hört nånting på veckan som gått. Sköterskan visste inget om hur det funkade men skulle lämna meddelande om att jag ville ha kontakt med nån av dem.
Idag då, så ringer telefonen. Dolt nummer. (Det stod det även när FK ringde, så jag tänkte först att de var hon igen av nån anledning.) Då är det en av kuratorerna som ringer. Maken till att låta dryg! Och så börjar hon samtalet med att (ur min synvinkel) spydigt säga att "du hade visst påkallat vår uppmärksamhet". Ja, svarade jag. Och så fortsatte hon svamla (tyckte jag) och slutade sitt svammel med "att så får det verkligen inte vara, att det ska vara svårt att få våran uppmärksamhet". Eh? Ok. Vad är det här för människa? Kände hon sig dum och skämdes för sin och kollegans skull, eller var hon verkligen dryg? Eller tycker hon inte om att ringa upp okända (då har hon verkligen valt fel yrke ;o)? Jag vet inte alls. Men jag har i alla fall fått en tid hos henne nu. Och jag ska gå dit med ett öppet sinne och inte låta det här skumma samtalet styra min tanke om henne. Hon är säkert jättebra när jag träffar henne (hoppas jag, annars blir jag knäpp/are). Vad gör jag annars?
~~~~~~~~~~~~~~)O(~~~~~~~~~~~~~~
(Kan visst inte riktigt låta bli att skriva om min sjukliv i alla fall ;o) Men nu blir det inte lååånga uppsater.)
Annars börjar det gå framåt för mig. Numera kan jag i alla fall vara normalt glad, och till och med lite gladare än normalt, utan att jag rasar ner i det svarta hålet senare under dagen. Är det nåt som gör mig upprörd eller ledsen så åker jag dit. Men det är i alla fall en rejäl framgång! Fast fortfarande kan jag inte göra saker som jag 'måste' göra. T ex kan jag inte bestämma mig dagen innan att jag ska ställa mig och stryka dagen efter. Då börjar det krypa i kroppen direkt. Eller att jag ska diska imorrn. Ska jag göra såna saker ska jag bara ställa mig att göra dem, utan att ha planerat det innan. Det ska lixom bara ske. Jag menar, bara nåt så enkelt som att duscha är jobbigt.
Att jag börjar må så pass bra ändå, efter omståndigheterna, har absolut sin orsak i att jag inte behöver tänka på att jobba eller söka jobb. För så fort jag ens funderar på hur det kommer bli senare så kryper det i mig igen. Så jag kan garanterat säga att jag inte kommer att vara kompatibel med arbetsmarknaden efter sista februari.
~~~~~~~~~~~~~~)O(~~~~~~~~~~~~~~
Nåt annat som kanske inte är så kul, men ändå är det, är min rumpa *lol* Jag halkade i lördags. I en trappa. Kombinationen slitna gympaskor på en fuktig, nyfrostig trätrapp är inte att rekommendera... Aj, säger jag bara. Det ser ut som om jag blivit sparkad av en häst på vänster sida. Och inte vilken häst som helst, utan en Shire-häst. Dvs hovstorlek större. Ni kan ju bara gissa vilken fin färg jag har ;o) Ont gör det också =/ Dessutom har jag ett fint lilamärke på vänster vad också, som uppstod när jag stampade av mig blötsnön i torsdags förra veckan. Det gör inte ont alls istället, förutom när det uppstod. Det var ett blodkärl som sprack på nåt underligt sätt. Och det blixtrade i ådern så fort jag kom åt den det allra minsta. Men dagen efter kändes det inget alls (men färgen är fortfarande lika fin). Jag är alltså för tillfället en vandrande målarpalett =)
~~~)O(~~~
Och så passar jag på att göra reklam för mig själv igen då. I menyn till vänster finns det en länk till mina smycken =) De är till salu allihop (nästan). Är de antingen sålda eller ev 'presentade' finns det självklart möjlighet att jag kan göra ett till likadant (eller liknande). Är någon intresserad är det bara att maila mig. Kontaktlänken i menyn finns då till ditt förfogande ;o)
~~~)O(~~~
Näpp. Dags för käk. Måste nog råna Skalman på hans mat-och-sovklocka. Jag glömmer bort att äta om dagarna (fast idag är jag faktiskt hungrig) och det blir sent om nätterna. Men jag kan inte heller 'ta mig i kragen' som vissa gärna vill säga åt en (även om jag personligen har sluppit det rätt bra, förutom nu när ena syrran och mor min fortfarande inte riktigt har förstått hur jag funkar just nu). Men ett bra sätt att säga till dessa messerschmitts (eh? jaha, besserwisser heter det visst ;o) är att säga att "jag har tagit mig i den där kragen så många gånger nu att den är utsliten. Det finns inte längre nåt att ta tag i". Nästa gång jag pratar med syster M (för det är hon som ger en massa 'bra tips/råd') ska jag säga ifrån. För det är jobbigt att behöva höra sånt varje gång man pratar =/
Nä. Mat var det visst ;o)
//Tess!!!
|
Förra klottret - Nästa klotter
"Det finns en skillnad i att tro och att veta: den som tror måste bevisa något för sig själv och för andra.
Den som vet, lever ödmjukt och tryggt."
|
|
