|
———
——— ——— 
——— ——— ——— Humör ;o) 
|
 13:28 - 2007-07-20
Nåja. I övrigt går det framåt på de flesta punkterna. Lite småsömnig just nu, då jag inte sov nåt bra natten till igår, kom i säng sent igår kväll och skulle upp 'tidigt' idag (allting är relativt, halv nio är tidigt för mig ;o) Och jag har kommit in i en uttråkad period där jag har en hel del jag vill göra men jag kan bara inte ta mig för att göra det. Bara det att jag vill pyssla men inte vet med vad gör mig lätt frustrerad. Sen är det en massa 'borden' också (inte måsten, borden) men där kommer jag ingen vart heller. Får se vad som händer idag. Nu har jag i alla fall fått lust att börja träna på riktigt, så det kanske blir en snabb promenad i eftermiddag. När det gäller vikt och mat går det bra. Vikten går sakta men säkert neråt =) Fast jag äter för lite för tillfället, och det är inte så himla bra. Det värsta är att det är en vecka kvar tills pengarna kommer, så det blir lite knapert av fler orsaker. Men jag mår fortfarande bra av det i alla fall, och det är viktigast! En liten snabb resumé av min 'semester'. Vad som hände när jag kom fram till N-je har jag ju redan skrivit om (2/7), så det här blir om resten av tiden. Måndag 2/7 Var med syrrorna till Thuns i Faringe. En slags mini-Ullared. Syrrorna shoppade massor, men jag höll mig i skinnet. Hade ju inte obegränsat med pengar liksom. Min kasse gick på 180 kr, och syrrornas på över tusenlappen... Men med tanke på hur mycket man får för pengarna så var det inte särskilt dyrt ändå. På kvällen var jag lätt irriterad på mor och gick ut på promenad (som jag skrev om den 2.a). På torsdagkvällen insåg jag varför jag reagerat som jag gjort under promenaden, men jag skriver om det redan nu. Det visade sig nämligen på torsdagen att just det ställe jag gått till på måndagen var det som är planerat att säljas ut till nya tomter. Tre tomter är planerade än så länge, och det är nog även på gång fler ändå. Jag misstänker att platsen ifråga redan har dragit tillbaka sina energier för att naturen vet vad som är på gång. Och eftersom jag är så känslig för hur omgivningen är iom att jag är uppvuxen där, så reagerade jag med att känna mig ovälkommen. Det var inte kul alls, men nu vet jag ju varför och förstår. Tisdag 3/7 Idag bestämde jag mig för att leka turist i min egen födelsestad. Så jag laddade upp med kameran och åkte in. Hade en sån tur också att jag hittade en enda ledig parkeringsplats på bästa skuggplatsen i stan =) Solen strålade nämligen från en klarblå himmel och det var varmt. Som tur var blåste det lite (fördelen med en kuststad). Bilder från den dagen finns redan utlagda i Bildbloggen. Onsdag 4/7: Mulet och lite kyligt. Syster A undrade om jag vill följa med till Erkenlaboratoriet med tjejerna för att det var en dag för barn där ute. Ett par timmar för barn att få testa vissa redskap för limnologiska undersökningar och sen även se vad de 'fiskade' upp ur sjön. Tjejerna var jättenöjda efteråt, och jag kom på att jag var med på en sån där dag jag med när jag var liten. Ett bra sätt att få barn intresserade av djur och natur. På eftermiddagen gjorde jag inte så mycket. Hade en liten fotosession med ett par ovilliga katter, men till slut ville den ena vara med lite i alla fall. Den absolut bästa bilden är denna på Lillkissen: 
Torsdag 5/7: Idag var det varmt. Riktigt hett, 25 grader i skuggan. Men det blåste rätt bra, så det var jätteskönt ute. I alla fall när det fläktade... Bestämde mig för att ta med mig kameran för en promenad dit jag knappt hann vara förra sommaren när jag var dit på begravning. Kände att jag behövde få vara där ett tag. Och till skillnad mot måndagens extremt misslyckade kortpromenad så blev det idag helt underbart. Det kändes precis tvärtom! När jag kom upp runt en krök och så att säga kom fram till området blev jag mött av en varm omfamnande vind som hälsade mig välkommen med all kraft. Snacka om skillnad på känsla och energier. Den här känslan gjorde mig lycklig ända in i minsta lilla cell i kroppen =) 
Kanske inte ser så märkvärdigt ut, och känslan går inte att förmedla genom bilder alla gånger, men så här ser det ut när man kommer fram till området. 
Lite bättre bild Jag traskade på i maklig takt längre in och bort än jag brukar göra, för jag kände ett behov av att komma bort längre för att verkligen känna att jag var ensam (från mänsklig närvaro alltså). Varmt som tusan är det alltså, så jag tog det lugnt. Ångrade att jag inte tagit med mig vatten ut, men men, inte lätt att veta vad jag tänkt hitta på ;o) Fortsatte fram till en vändplats som 'byggts' upp för skogsmaskiner som arbetat för några år sen i skogen som pappa inte äger. Där fanns det en perfekt sten att sitta på, men en stubbe bredvid där jag kunde lägga ifrån mig kameror och mobil. Så jag satte mig och njöt av ensamheten och känslan av att ingen kunde se mig även om nån skulle komma in i området. Sitter där och mediterar uppflugen på mig sten och njuter av den varma vinden och närvaron av naturen, när jag helt plötsligt känner att det kommer nån. Bakifrån. Men samtidigt som jag känner närvaron av nåt så känner jag samtidigt att det inte är en människa, så jag vänder mig sakta om. Och där kommer dessa gåendes!!! 
En hind med två kid kommer gåendes i godan ro och har inte märkt att jag sitter där! Jag suttit helt stilla och eftersom vinden ligger på snett bakifrån dem så känner de inte lukten av mig och det gör att jag liksom är osynlig. Sträcker sakta ut armen för att fiska åt mig kameran och de står fortfarande kvar. Max 10 meter från mig!!! I drygt fem minuter kunde jag njuta av synen och fick en hel del bilder innan hinden trots allt upptäckte mig. Kameran är ju inte helt tyst om man så säger... Detta mina vänner var en gåva. Från vem är det upp till er att avgöra. Jag vet från vem jag fick den i alla fall. På kvällen var det kvällsöppet i butikerna på stan, Roslagsnatta. Det är tradition sen X antal år tillbaka att de har en slags marknadsafton första torsdagen i juli. Jag fick vara chaufför då far & mor tog sig en jäkel till middagen. Som ett extra hallaballoo var det premiäröppning för Åhlénsvaruhuset också. Jag bara undrar om de har installerat nån AC där inne. Förhoppningsvis funkade den bara inte, för framsidan av byggnaden är uppbyggda av stora glasrutor och solen skiner rakt in i stort sett hela dagen... Handlade en snygg top/tunika i färger som jag vet att jag borde passa i men ändå inte köpt nåt i (brunt är den ovana färgen, vitt och orange har jag mer kläder i). Så det kändes jättekonstigt att se sig själv i spegeln *s* Fredag 6/7: Hela dagen idag var en bilkörardag. Visste inte riktigt vart jag skulle, så jag bara körde. Norrut blev det. Eller rättare sagt, jag skulle förbi ett ställe med självplock och kolla om de även hade örter kvar, men då behövde jag kontanter för det. Så jag körde förbi stället och pkte vidare norrut. Åkte igenom Älmsta (Väddö) utan att stanna (även om de borde haft minst en uttagsautomat i alla fall) och körde vidare mot Grisslehamn. Väl framme i Grisslehamn lyckades jag missa nerfarten mot hamnen och tog istället nästa väg åt höger. Då hamnade jag ute på Singö. Åkte mest runt lite utan att stanna, för det blåste kallt och var mulet. Men eftersom jag gillar att köra så gjorde det ju inget. Väl tillbaka i Grisslehamn hittade jag en bankomat i hamnen och fixade lite pengar. Tyvärr var det väldigt dött just den dagen, så det var inte mycket att se på. Och tyvärr var den rökta fisken för dyr för min skrala kassa =( Åker tillbaka till Älmsta för att inhandla lite lunch och sen vidare till självplocket. Vägen ner till självplocket är en grusväg. En gropig grusväg *underdrift*. Hade stereon på ganska högt och funderade på vad det var som lät konstigt. Var det bilen eller? Skruvar ner volymen men märker inget särskilt mer än att det liksom dånar på nåt vis. Nåja, tänkte jag, det är väl bara nåt i bakluckan som flyttat sig. Parkerar nere vid 'kassan' vid självplocket för att fråga om de har mer än jordgubbar (det hade de inte) och sätter mig i bilen igen för att köra iväg. *SKRAP* Stannar bilen efter max fem meter och går runt för att kolla vad i hela friden det är som skrapar i backen. Det lät precis som om man skrapar en tom plastdunk mot nåt också. Tittar under bilen och ser en metallbit som hänger ner i backen (åt rätt håll tack och lov), ungefär 3 cm bred och runt 40 cm lång. Den sitter alltså fast i ena änden, men den andra har lossnat och skrapar mot marken. *SUCK* Inte nu igen, och bilen gick ju igenom besiktningen. Ringer mor - pappa är inte hemma. Hon föreslår att jag ska leta upp han som äger självplocket och be honom om hjälp (han är bonde). Så jag får helt enkelt köra iväg. Efter max 100 meter, står det en karl och mekar med sin traktor på sin gård. Jag tvärstannar, rullar ner fönstret, hälsar och frågar om han skulle kunna kolla vad det är som lossnat under min bil. Det gjorde han (mitt i en kurva stannade jag *s*). Han kunde inte avgöra vad det var, men att det inte var bra var det inget snack om. Men eftersom min lilla bil rasat förr så hade jag resurser i bilen. En hovtång och en rulle med ståltråd *S* Han skrattade när jag gav honom ståltråden. Så han låg där i diket, mitt i kurvan (det var gott om plats för eventuella anda fordon) och försökte fästa upp vad det nu än var/är för metallbit. Efter ett hjärtligt tack för hjälpen så kröp jag tillbaka ut på den asfalterade vägen. Den väg där jag ner till självplocket kört i nästan 50 körde jag tillbaka i max 20. Det lustigaste av allt är att det där förbenade gnisslet under bilen som jag retat mig på i flera månader nu är borta... Tycker det är konstigt att det inte upptäcktes nåt vid besiktningen. Lördag 7/7: Regn hela dagen. Mor och jag följde med far till Östhammar bara för att ha nåt att göra. Sen när vi kom tillbaka åt vi god middag och sen satt jag och läste resten av kvällen. Söndag 8/7: Dags för avresa från Norrtälje till nästa plats. Hem till Krimskrams. Resan tog bara 1.5 timme, vilket bara var skönt. Att de resterande dagarna (9-11/7) blev krävande, det visste vi redan innan *S* Inte mycket sömn, skavsår i öronen och träningsvärk i käkarna *ASG*. But it was sooo worth it!!! Vi var iväg en sväng till den suveräna garnboden som Krims hittat och varit till ett par gånger. Jag kom därifrån med garn för över 300 kr... Men hade inte bodinnehavaren varit så snäll så hade det blivit mycket dyrare. Hon hade nämligen en sorts garn för bara 13 kr nystanet. Och egentligen var det bara vissa färger av garnet som var billigt. Men hon lät mig köpa alla färger jag ville ha för samma pris! Jag ska nämligen virka en filt med mormorsrutor, och då går det åt en hel del garn =) När? Ingen aning ;o) Det är ullgarn me', så det kanske blir varmt att virka det nu i sommar. På onsdagen var det dags för hemresa. Efter tre nätters för lite sömn mådde jag inte särskilt bra, men det vara bara att köra ändå. Men aldrig har jag tyckt det vara så läskigt att köra bil. Jag tyckte det var jätteläskigt när det kom kurvor, för jag kände att jag knappt hade kontroll över mig själv, och då än mindre bilen. Men när jag kom ut på motorvägen blev det bättre då man i alla fall slipper mötande trafik. Sen stannade jag efter en dryg timme och tvingade i mig en grillad med bröd. Och efter det så blev jag en helt ny människa! Eller mnja, jag blev mitt vanliga bilkörarjag, då jag var en helt annan människa innan korven... Men hem kom jag, hel och pigg. Tills jag satte mig i soffan. Vi kollade på filmen Flushed Away, och den humorn var precis lagom i mitt tillstånd. Se den!!! Ojdå. Det blev rätt mycket det där *s* Men nu är jag snart ikapp. Vi var till Riddarveckan Hova i söndags, men det tar jag i nästa inlägg. Nu är det lunchdax *hungrig* Sen går jag nog hem till svägerskan en stund. Tror hon behöver skrapas ihop lite ;o)
|
