22:21 - 2007-10-03
Svantemannen del ???

Jobbigt med väntan. Det är ett som är säkert. Oavsett vad det gäller...

Veterinären skulle ju ringa upp i eftermddags för att berätta hur operationen gått och hur Svantemannen mår. Så vi väntar. Mellan kl 15-16 har de telefontid för utgående samtal. Ingen ringer. Vid halv fem tänkte vi ringa upp själva, men tänkte att vi väntar en timme till. Sambon sa att han uppfattade det som att de skulle ringa eftermiddag eller kväll, men i alla fall efter att han vaknat igen.
  Ingen ringer. Eller jo. Strax efter kl 18 ringer telefonen. Rusar för att hinna svara innan det kopplar över till mobilen. Och så är det 'bara' svärmor. Men detta samtal gav mig överdriven hjärtklappning och jag blev alldeles jättestirrig och toknervös efteråt. I över en timme, för sen bad jag sambon ringa. Hjärnan spelar gärna upp en massa extremt dumma och nästintill omöjliga skådespel vid såna här tillfällen, samtidigt som den vet att det bara är påhitt. (Som att de glömt bort att ringa och så säger de att 'hoppsan, han dog visst under op'en'. Skulle inte tro det.) När sambon nu ringer visar det sig då att det är jourtelefon eftersom det är kväll. Jourtelefonen ber folk att ringa under dagtid om det inte är absolut akut, och det tyckte sambon att det var. Och till slut kom han fram.
  Hon som svarade var tydligen jätterar och hon kunde inte svara på varför ingen ringt upp som de sagt, och hon bad innerligt om ursäkt för det. Sen kollade hon till Svante i hans bur och sa att han såg ut att må riktigt bra för att ha opererats tidigare under dagen. Tassen visste hon inte nånting om dock (de skulle kolla till den när han ändå var sövd).

Fy för den lede vad jag mådde skräp innan han pratat med henne. Jag var toknervös och spänd som en stålfjäder. Och jag var så matt i hela kroppen att jag inte orkade lyfta armen för att klappa Eskil eller knappt skriva ens. Hade ingen som helst kraft i kroppen. Så, jo. Det här tar visst på mig trots att jag mår väldigt bra ändå. Tårarna rann ju imorse innan vi fick gå in med honom, men det hade jag väntat mig. Men jag fattar inte att jag kan vara så lugn annars (förutom det där med telefonsamtalet då). Jag var inte ens i närheten av att få ångest mitt i mitt värsta! Och detta trots att jag bara fick sova 4 timmar i natt.
  Jo, jag var på väg i säng redan vid halv tio, men fastnade vid tv'n mellan 22-23.40. Sen ville jag ju gosa med Svante. Och testa om han kunde sköta sig utan krage. Det kunde han inte, så kragen fick åka på igen. Och så mailade jag lite med Krimskrams, till ca kvart i ett och sen kom jag äntligen i säng. Och låg och läste i en halvtimme alldeles för pigg. När jag sen precis var på väg att somna hör jag hur någon ger sig på Svante lite och han försöker springa iväg med kragen, som han inte kan springa med. Han håller ner huvudet för att slippa ha plasten på öronen, vilket gör att den liksom viker sig framåt och fastnar i golvet... Jag = klarvaken med hjärtklappning. Men jag gick inte upp och somnade väl ordentligt strax efter två.
  Kvart i sex imorse vaknade jag och var klarvaken då'rå. Och kissnödig. Visserligen hade jag klockan på halv sju, men jag fick lov att gå upp en sväng. Hittar Svante uppklättrad på översta hyllan i hallen, där han knappt får plats pga av kragen, kraken. Han kan inte ha sovit särskilt mycket han heller. Jag gick tillbaka till sängen igen, men att somna om gick bara inte. Så det blev knappt 4 timmars sömn för mig

Nu har jag huvudvärk och är trött *nähe?* Huvudvärken igår gick över med tabletter, men dagens har de inte hjälpt mot. Så nu är det abstinens. För jag har druckit ordentligt idag. Iofs har väl kanske sömnbristen lite grann att göra med det också. Ska snart sova Typ nästan direkt. För det låter allt bra skönt

Nångång under eftermiddagen imorgon ska vi hämta hem Svante i alla fall. Det går förhoppningsvis bra att hämta honom efter tre, för sambon jobbar till halv. De ska ringa på förmiddagen iaf, så då vet jag/vi hur det blir. En enögd liten krake. (När pälsen börjat äxa ut igen kommer jag lägga ut bild på honom. Men det kommer nog dröja ett tag. Med tanke på hur lång tid det tagit för den rakade fläcken på benet att växa tillbaka, så lär det dröja en stund. Typ i alla fall minst en månad. Förresten så finns det en här i hushållet som saknar honom mer än vad vi gör. Eskil... Han har gått runt i lägenheten och letat efter sin 'lillebror' i alla fall halva eftermiddagen och kvällen. Men nu verkar han ha lugnat ner sig.

Näpp, nu får jag ge mig. Go'natt på er!