|
———
——— ——— 
——— ——— ——— Humör ;o) 
|
 11:08 - 2007-10-22
 Pyssel.nets insamling Ja, jäklar. Ibland blir det verkligen inte som man tror att det ska bli. Fortsätter 'storyn' från i fredags. Under natten till lördagen sov jag lite halvoroligt, vaknade till ett par gånger så där. Och varje gång jag vaknade så rörde sig tankarna på resan till Norrtälje runt i skallen. När tanken på att åka snurrade runt mådde jag skräp direkt, och så fort jag funderade på att stanna hemma så gick det över och jag somnade igen. Vaknade ordentligt vid halv tio-tiden på morgonen. Orolig och nervös. Funderade på hur jag skulle uttrycka mig till kompis J som jag inte fick tag på under fredagskvällen. Bestämmer mig efter kanske 20 minuters vånda att jag stannar hemma. Och den allra värsta oron släppte direkt. Nu var det bara J kvar då. Ganska precis kl 10 får jag ett sms. Tänkte att det var från svägerskan eller kanske mamma som skulle till Västerås och bowla under lördagen. Men det är inte från nån av dem utan det är från, ja just det, kompis J. Det visar sig att hon ligger däckad med feberfrossa och mår pyton och kan alltså inte gå på träffen på kvällen... Blev bara lite full i skratt samtidigt som jag självklart tycker synd om henne. Feber är aldrig skoj. Så var alltså det 'problemet' löst, och det gick ju av sig själv. Men även om jag nu hade bestämt mig för att stanna hemma så fortsatte oron i kroppen när jag pratade med sambon om att åka mot Norrtälje. Det måste alltså betyda att oron som kom under fredagen ändå inte helt berörde det att J inte skulle kunna följa med på träffen och jag skulle fått gå själv, det var nåt annat också. Och jo. Det var nåt annat också. Det visade sig igår 
Svante har under den här veckan som varit totaldissat mig. Han har inte velat vara i min famn över huvudtaget. Knappt velat sova i knät på mig när jag suttit i soffan. Det har ju självklart inte varit särskilt kul, jag har kännt mig utanför, för han ville gärna vara hos sambon minsann. Sambon har kommit med förklaringen att Svante vet att jag har nog med mig själv, eftersom jag har haft sån jäkla ryggvärk hela veckan, och att det är därför han undviker att sno healingenergi från mig. Och jo, det har nog varit så men det är ändå inte kul att bli dissad av sin älskade gosvante. Men rätt är ju att ryggen tagit mer styrk om jag gått omkring och burit på honom, för han väger en del och man går ju inte särskilt korrekt med en tjock kisse i famnen. Men så igår då. Fortfarande vägrar han vara i min famn. Så fort sambon ställer sig bredvid så vill han över till honom istället, och det får han förstås. Så tittar jag till på Svantes öga medan jag klappar på honom. Och ser en fläck i ögat. Precis en sån fläck som fanns i det numera bortopererade ögat när vi upptäckte felet... Gissa vem som höll på att bryta ihop (eller ja, det gjorde jag väl på sätt och vis)? Blev helt förstörd minst sagt. Ska vi behöva börja bråka med det här ögat också? Med ögondroppar och kortison och allt skit vi höll på med i 1.5 månad innan vi tog bort ögat på honom?!??! *suck* Eller ska vi behöva operera bort det andra också?!?!? En kisse helt utan ögon? Fast jo, hellre det än en död kisse... Sambon ringer till smådjurssjukhuset. Det är helg och jour. Det dröjer innan han kommer fram och då får han lämna nam och telefonnummer så de ska ringa upp. Och det gör de rätt snabbt. Vi få en tid två timmar senare. Det visade sig sen när vi åker in till K-stad att det var ett väldigt dyrt samtal, vilket är bra för då ringer inte vem som helst och vill ha tag på veterinär utan bara de som verkligen behöver. Det kostade nämligen 200 kronor... Väl på plats träffar vi en för oss ny veterinär. Hon såg väldigt skum ut när vi kom in, både jag och sambon funderade på vad hon egentligen var för typ. Men man ska inte döma hunden efter håren  Det här var den bästa veterinären vi haft så här långt! Hur suverän som helst!!! Hon pratade och lyssnade. Hon förklarade saker vi inte fått höra tidigare och hon svarade på våra frågor och undringar. Sköterskan som var på plats igår var också helt underbar. Och när hon insåg att Simyn som opererades för två år sen var våran kisse blev hon alldeles till sig *S* Det var hennes skötebarn nämligen, så hon är så glad att det gått bra för henne. Hon gillade Svante direkt också, det märktes.
Det skulle tas en massa blodprov på kraken också, men se det gick inte. Han blev totalt panikslagen när trimmern kom fram för att vi skulle plocka fram lite skinn för kanylen. Så vi bestämde att det bästa vore lugnande. Och så blev det. Det skulle ju tas mer blod än vid ett normalt blodprov dessutom, så det var lika bra för alla parter. Så en spruta med lugnande blev det. Förra gången det skulle tas blodprov och han fick lugnande tog det nästan en hel timme innan han sov. Han sprang omkring i rummet som ett övertrött barn och vägrade lugna ner sig. Kräks gör han också, men det är normalt. Det gjorde han den här gången också, men inte lika mycket. Jag och sambon hade vid det här laget blivit rätt hungriga. Vi hade inte ätit nåt sen frukost före kl 12 och nu var klockan efter 18. Så jag tog bilen till en butik och köpte lite proviant. När jag kom tillbaka hade Svanten somnat ordentligt och blodproverna var nästan klara. Han hade somnat på en kvart den här gången, tack och lov. Orsaken till så mycket blod är för att den här gången ska de verkligen utreda allt som går att utreda. De ska kolla sånt som de normalt sett nästan aldrig kollar upp, bara för att. Sen ska han få dunderkuren allan direkt med mediciner också. Så nu är det igång med antibiotika och kortison i tablettform och ögondroppar, igen. Och även aminosyran lysin, som tar ner risken för felint herpesvirus som kan sätta sig i ögonen. Vi vet ju som sagt inte om det är herpes, ingen vet nånting förutom att det är nåt fel, men vet'en ville sätta in det stora artilleriet direkt. Så håll tummarna 
I eftermiddag nångång ska hon ringa om de provsvar de själva kan få fram, på torsdag morgon (kl 8!) ska vi på besök hos ögonspecialisten (som vi bara fick träffa 5 minuter med förra ögat) och på fredag ska hon åter ringa upp för provsvaren på de tester som de måste skicka iväg för att få fram. Det värsta med detta? Det är att jag faktiskt inte är ett dugg förvånad att det hände. För när vi sa hej då till den vet'en vi hade med förra ögat, så sa hon att ni får höra av er om det är nåt ni undrar eller om det händer nåt annat... (det var i tisdags) En sån sak säger veterinärer självklart, för det är ju därför de jobbar med sånt här. Men det var nåt som klack till i mig när hon sa det. Och det var det som gjorde att jag inte blev förvånad. Men jag blir ju lika arg och ledsen för det. Varslet då? Jo, det måste det har varit ett. Hade jag åkt hemifrån hade jag inte kommit hem förrän idag. Och det är inte säkert att sambon skulle upptäckt nåt igår. Hade han sett det hade han ju självklart inte tvekat en sekund att skaffa skjuts för att åka in med honom, men som sagt, hade han sett det? Och varför har Svante inte velat vara i min famn? Jo, ryggen självklart. Och när jag har honom i famnen hänger han över axeln på mig så jag ser inte ansiktet på honom, alltså kan jag inte se ögonen heller. Varför fick jag då ont i ryggen? Det har nämligen gått över nu, det gick över igår när sambon fått tid hos veterinären... Ryggvärken kom samma dag som jag frågade sambon om han trodde jag skulle kunna ha högklackat på mig på träffen om jag gjorde sit-ups varje dag tills jag åker. Det är alldeles för många saker som hänger ihop här för att kunna slå bort det som tillfälligheter. Fördelen nu är att jag såg fläcken så pass tidigt. Den här gången såg jag fläcken utan 'dimma' framför. Förra gången upptäckte sambon den grumliga dimman innan vi såg fläcken och den dimman var tät. Den har inte uppstått än och jag tror det är väsentligt för framgången med behandlingen. Plus att vet'en var så redig och agerade lika snabbt som vi. För det här ögat ska han ha kvar. Punkt. Nu jävlar i min lilla låda ska han bli frisk! Sen vilka metoder jag själv kommer att ta till, det vet jag inte än, men healing är självklart. Om han vill alltså. Sen får se om jag kan hitta nåt annat också, som jag känner mig bekväm med 
Näe. Nu har jag fått ur mig det jag behövde få ur mig *pust* Nu ska jag rensa utsidan också. Det blidde inte nån dusch igår av nån anledning... Ha det gôtt!
|
