———
———
———
———
———
———
———
Humör ;o)
~~~)O(~~~
Nästa högtid
31 oktober
|
|
15:12 - 2007-11-04
Host, snövel och fräs
Trööööött... Fortfarande. Och sjuk? Jorru. Kan man säga 
Var ju lagomt trött i torsdags kväll. Under dagen hade luftrören kärvat ihop och det blev bara sämre och sämre framåt kvällen. Hade dessutom tänkt att sova i soffan under eftermiddagen, men då ringer det på dörren. Klarvaken. Det gick bra att andas genom näsan, inga problem alls, det var när jag andades in med munnen som lungorna protesterade. Men sova ville jag ju göra.
Så när jag äntligen lägger mig var det så skönt så skönt. Tills jag hade slumrat i en halvtimme. Vaknar i panik och kan inte andas. Varken med näsan eller munnen. Inget lossnar hur jag än beter mig med hostande och 'huffande' och rösten är väck. Sambon kommer in för att lägga sig när jag sitter och försöker få i lite luft i mig. Jag sa åt honom att ringa sjukvårdsrådgivningen. De frågade honom en massa men jag sa bara att jag få snart panik. Då rekommenderade de oss att åka till akuten. Och den liggen 25 minuter härifrån...
Tack och lov så får i alla fall sambon övningsköra, så jag slapp tänka på körning. Det jag tänkte på hela vägen till K-skoga var att andas lugnt och sansat och inte få panik. Och det gick. När vi kom fram till akuten kunde jag åter igen andas normalt genom näsan men inte med munnen. Jag var alltså inte ett dugg täppt eller snorig i näsan, utan på nåt sätt så kom luften lättare ner i lungorna 'näsvägen'. Att andas ut var inga problem.
Kom dit vid halv två ungfär. Fick komma in i ett rum, och sen började denna väntan man får på akuten. Sköterskorna som till slut kom in var jättetrevliga och pratsamma. Sen skulle vi få vänta i en kvart innan provsvaren skulle komma, och läkaren. Men den där kvarten blev nog minst 6 kvartar innan det kom en läkare. Förvånande? Inte det minsta (och jag har fortfarande inte fått reda på några provsvar, så jag ska ringa imorrn och fråga om dem...). Det absolut dummaste under natten var att först frågade sköterskan i receptionen ut mig, sen sköterskan som kom in till mig och sen frågade läkaren samma saker igen! Är det inte bara att läsa i journalen som de skriver i eller??? *suck* Nåja. Läkaren springer iväg en sväng och hämtar ficklampa och spatel. Lyssnar sen på mina lungor och blev nog döv på kuppen  Till och med sambon hörde ju hur jag lät utan stetoskop...
Så, efter lite lyssnande och tittande så klämmer han ur sig att "du har en infektion i kroppen". No shit , Sherlock!?!?! Tänk, det förstod inte jag...  Nåja. Efter totalt 2.5 timme fick jag gå in i ett rum där de har syrgas och fick inhalera det plus en akut-astmaspray plus kortison i två minuter. Bricanylen som jag normalt sett använder vid såna här förkylningsproblem hade inte hjälpt ett endaste dugg, så det var skönt när jag märkte att den här gjorde det. För nu började det äntligen släppa. Läkaren sa att han skulle skicka en remiss till röntgen och att vi skulle in igen under fredagen. När då undrade jag (klockan var nu nästan halv fem). Ja, det vet jag inte, ni kan ju komma vid 8-tiden och sitta och vänta... Skulle inte tro det va. Sambon skulle dessutom vara på skolan kl 9 för att göra en sak, och då går det inte att vara på annan ort samtidigt.
Klockan fem på morgonen var vi hemma igen. Jag hade slumrat lite hängades över ett bord på akuten, men mycket sömn hade det inte blivit. Så när jag gick å la mig i soffan kl 5.14 hade jag varit vaken i 23 timmar. Väldigt bra när man är sjuk. Och nu blev det bara tre timmars sömn igen. Vaknade kl 8 och kunde inte ligga kvar. Röntgen gick bra under dagen sen. Förutom att vi fick vänta läääänge igen (förvånad nu då? Inte mycket). Men när jag sa till i röntgenreceptionen att jag gärna ville hem och sova efter att bara ha fått sova 3 timmar på 1.5 dygn, så blev det fart på dem. Lite martyrskap hjälper ibland 
Resultatet: Ingen lunginflammation utan 'bara' förkylning. Inga svar på proverna (jag frågade läkaren och han lät förvånad över att det tagits prover, typ), men vet nu att jag iaf ska boka tid hos min 'kära' läkare för att prata om ny astmaspray. Under eftermiddagen igår började även skiten släppa i lungorna och jag fick det äntligen att lossna. Fast nu har även näsan gett sig in i spelet, så det går åt en del toapapper. Det är alltså en 'vanlig' förkylning som satte sig väldigt illa till. Jag brukar nämligen kunna bli så här annars också, men inte så här illa. Plus att astmasprayen normalt sett brukar fungera också. Menmen. Jag ska väl åka till akuten på natten nån gång jag också *S* Fast jag slipper helst det igen...
~~~~~~~~~~~~~~)O(~~~~~~~~~~~~~~
Då tar vi Svantestoryn igen då. Den lär nog bli lång den, totalt sett, men det händer hela tiden mer.
Han vill som sagt inte ha den där medicinen. Men så kom då de där easy-tabs'en som vi skulle få hem. Och det gick jättelätt! Han blev som tokig när han kände lukten av den och kastade sig över sambons hand. Första gången... Andra gången råkade han tugga till på medicinen inne i kapseln och så var det kört igen. Han totalvägrade efter det.
Vi funderade på hur vi skulle göra och bestämde oss för den hårda vägen. För han måste ju ha medicinen. Sagt och gjort. Sambon bökade i en tablett i kapseln och satte den i en sån där medicingivarsprutliknande sak. Jag höll i Svante och sambon försökte få i honom det genom att bända upp käkarna. Det gick. Till slut. Men så skulle vi ge honom igår då. Det. Gick. Inte. Hur vi än höll på så gick det inte. Sökte lite på nätet om bästa sättet att ge en motvillig katt medicin och hittade lite mer tips än de jag redan visste om.
Så nu har vi ett nytt smeknamn på Svante, förutom alla andra. Nämligen kålmasken. Det absolut bästa och dessutom enda sättet att få i honom det här nu, är nämligen att rulla in honom i en filt och sätta honom i mitt knä, så sambon får ta hand om munnen och sprutmojen. Visst, det är fortfarande lite bökigt, för Svante har blivit expert på att böja tungan så att han sprätter ut kapseln med den. Men det går mycket lättare. Nu slipper vi i alla fall en katt med 14 ben som sprattlar åt alla håll och lyckas få grepp och smiter iväg. Nu sitter han där han sitter och fattar att han inte kan dra. Fast han vill gärna... Det bästa är att man i alla fall vet när han svalt, för alla katter som svalt nåt slickar sig om munnen. Oavsett vad det är de fått. Och då kan man vara lugn.
Men det bästa av ALLT! Det grumliga i ögat har försvunnit!!! Och vi hoppas att det är medicinen som orsakat detta. Visserligen ser iris lika läbbig ut fortfarande, och fläcken har ändrat form igen. Men både jag och sambon är säkra på att det är ett gott tecken. Det som väl är lite jobbigt är att vi ska ge honom medicinen i 30 dagar totalt 2ggr om dagen...
~~~~~~~~~~~~~~)O(~~~~~~~~~~~~~~
Idag har jag sålt ett armband i alla fall. Till min kusin  Jag gjorde tre stycken till annorlunda i samma sorters färger som sist, och ett blev hon totalt tokkär i. Och jag kan väl visa bilderna här då, för ovanlighetens skull:
Det här gjorde jag först
Men det var hon lite skeptisk till, för hon ville ha mera silver om det gick. Så då gjorde jag lite fler:
Kan ju först säga att jag kommer nog bara göra treradiga armband på beställning hädanefter, för fy hälsningland vilket jobb!!! Never again! (Om jag inte får ordentligt betalt för det förstås *S*)
Det sista armbandet var i alla fall det som hon blev helt såld på, så det ville hon ha bums Och lite billig var jag kanske, men det är ju ändå släkten... Jag hoppas de andra (plus resten av mina smycken förstås) också kan bli sålda nångång.
Näe. Nu ska jag slita mig härifrån. Har suttit lite för länge som vanligt. Sambon lagar mat i alla fall, så det slipper jag. Amerikanska pannkakor med vispad grädde och lönnsirap *gott*
Ha de'!
//Tess!!!
|
Förra klottret - Nästa klotter
"Det finns en skillnad i att tro och att veta:
Den som tror måste bevisa något för sig själv och för andra. Den som vet, lever ödmjukt och tryggt."
"Livet består inte av att vänta ut stormarna. Det handlar om att lära sig dansa i regnet."
|
|
