|
———
——— ——— 
——— ——— ——— Humör ;o) 
|
 21:27 - 2008-01-15
Så nu har jakten på läkartid startat igen. Pratade med sköterska i telefon igår, och slängde ur mig alla utbrändhetssymptom jag insett i helgen att jag haft sen i julas (och som egentligen startat redan igen när Svante blev sjuk, dvs i augusti, innan jag ens blev sk. friskskriven). Och eftersom 'min' läkare är den hon är och har den plats hon har, så är hon hart när omöjlig att få tid hos. Hon arbetar nämligen på BVC och äldrevården också. Plus att hon har mängder med administrativt arbete... Jag frågade hur stor chans det finns att få byta läkare eller få träffa nån annan, och hon sa att det vet de i receptionen bättre. Så hon rekommenderade mig att gå dit och fråga. Jag sa att eftersom jag har såna svårigheter att komma upp tidigt på mornarna nu så vet jag inte om jag pallar att gå upp tidigt när telefontiden är, och det forstod hon. Det är inte ens säkert att det finns tid heller, trots att jag ringer direkt till läkaren. Så hon frågade om det ändå gick bra att vänta till onsdag, och göra ett försök då. Annars skulle jag ringa till sköterskona igen så skulle det ordnas på nåt annat vis. Ett alternativ som finns är ju att få träffa en läkarvikarie (en sån där inhyrd) men det är ju inte optimalt. När jag var förbi VC idag för att fråga om läkarbyte så lyckades jag prata med en i receptionen som också har drE som läkare. Och hon förstod verkligen mitt dilemma. Jag sa även att hon till och med slängde ut mig en gång förra våren, och hon tyckte det var skit. Hennes erfarenhet av drE är att det är språksvårigheterna som gör det så här, för hon känner inte heller att drE lyssnar när hon försöker prata. Hon sa också att många som får träffa 'de där' inhyrda läkarna är jättenöjda, så hon tyckte det skulle kunna vara ett bra alternativ för mig. Så just nu funderar jag på att strunta i att ens försöka gå upp kl 8 imorrn för att försöka få tag på drE, då bara tanken på att behöva jaga rätt på en tid för att träffa henne stressar upp mig till tusen. Jag kan bara inte med henne! Hon respekterar mig inte som patient, och hon skriver dessutom undermåliga sjukintyg... (Jag är inte främlingsfientlig, men jag vill ha en SVENSK läkare!) (Eller i alla fall få träffa de där utländska pärlorna som finns, jag har stött på två på närakuten under hösten.) Strunta i att försöka ens, och istället ringa till sköterskorna och säga hur det ligger till med drE, och förklara att jag tar vilken läkare som helst utom henne, då hon stressar upp mig bara genom tanken på henne. Nå. Vi får se hur jag gör. Jag kanske vaknar (som vanligt) halv sju och är klarvaken (om än trött intill illamående) och inte kan somna om för att jag blir nervös och får hjärtklappning 
Jag var förresten till MVC igår för att förnya p-pillerreceptet. Gissa vem som har högt blodtryck? Mhm, just det... Så jag fick recept för tre månader framåt och order om att boka ny tid om två månader för koll av blodtrycket igen. Iom att jag vet varför BT är för högt så trodde hon också att det kommer gå ner bara jag får vila (dvs sjukskrivning) och att jag börjar motionera igen (har inte rört mig mycket sen i oktober). Annars blir det mini-piller istället, och det skulle jag vara glad om jag slipper. Insåg just att det jag skrev sist i förra inlägget var just ett sånt där utfall av självbedrägeri. Det var visst ett inlägg som skrek negativitet, även om jag försökte få det att låta som nåt annat... 
Nåt som ändå är positivt är att jag trots motvilja innan varje gång, ändå fixar att gå ner till teatern och hjälpa till med nyårsrevyn. För när jag väl är där så är det bara kul. (Fast i lördags var det som att gå in i en tjock vägg när vi kom ner. Regissören hade nämligen den smarta idén att skälla ut ensemblen innan föreställningen... Väldigt bra sätt att få dem att fokusera och vara glada och peppade för att gå ut på scenen. Så okoncentrerade och ofoukserade har de aldrig varit förut. Fel blev det också, folk glömde av sig, några missade scenentrén osv osv. Jäkligt smart gjort av Mr Regi *NOT*) Men i alla fall. Jag fixar att göra det jag ska där nere. Visserligen har jag väldigt lite att göra i första akten, men det är nog tur. För mår jag inte bra när jag kommer ner så har jag en hel timme på mig att fiska upp eventuellt humör och i värsta fall (som i lördags) stänga in mig i en utifrån ogenomtränglig kupa av energi. Och i år visar alla att de är glada över min hjälp, oavsett hur lite eller mycket det än är. När jag hjälpte till för tre år sen fick jag tack av en enda person av runt 13 stycken. Sånt är tacksamt... Näe, det är mycket trevligare i år 
Nåt mer som är positivt är att jag äntligen gått tillbaka till kolhydratfri kost. Jag gjorde det i torsdags, och trots allt jobbigt i mig och omkring mig har jag inte ens funderat på att inte fortsätta eller ens ta en enda liten smörgås bara för att. Även om jag mår skräp rent psykiskt just nu, så mår jag så bra av den här kolhydratsfria kosten! Den här gången var det inte lika mycket att plocka bort som i maj, så jag har sluppit de allra värsta abstinensbesvären. I maj när jag plockade bort godiset (bara) så fick jag ju abstinens redan efter en halv dag, och den satt i i två veckor... Den här gången hade jag redan dragit ner lite på godisätandet (som ändå inte var uppe i samma nivå som innan maj) och åt bara smörgås på morgonen sista veckorna. Och jag har inte ätit varken pasta, ris eller potatis sen i maj. Så även om det blev en omställning så var den inte fullt lika drastisk. Fast iofs har jag nästan tagit bort alla grönsaker också, förutom gurka och paprika. Jag ska skriva ihop en länklista för LCHF och liknande så den som vill läsa, eller vill säga att det är farligt att inte äta kolhydrater (betackar mig för såna kommentarer, tack!), kan kolla själva. Jag kommer nog inte skriva så mycket mer om vad jag äter nämligen, bara om mina framgångar  Än så länge är nog de första 1.5 kilona på fyra dagar bara vatten, men det kommer att ändra sig. Man brukar säga att de första 2.5 kg man går ner är vätska, sen börjar det ta på fettlagret. Men det gick neråt direkt i alla fall.
Och så har vi ju Sven då. HAN är positiv om något  Åh, jisses. Han betyder mer för mig än jag nånsin trodde han skulle. Och då har han bara varit här i lite drygt två veckor. Han är absolut ingen ersättare för Svante, långt ifrån (även om Svantes fasoner märks av i honom ibland  ) men han är en god efterträdare. Här är sötfluffet:
Är han inte söt så säg Han blir 6 månader imorrn.
Men nu ska jag äntligen göra klart min räkröra och mitt te så jag får äta nångång. Kram!
|
