|
———
——— ——— 
——— ——— ——— Humör ;o) 
|
 23:59 - 2008-02-16
Min fråga är då (till honom alltså, eftersom det är han som påstår detta): Har de nuvarande innekatterna ett helt annat matsmältningssystem än jagande utekatter då, eftersom de uppenbarligen ska klara av kolhydrater bättre än fett? *muttrar irriterat om korkade sk näringsspecialister som inte fattar nåt om nåt* Vi har här hemma nu fem katter. En normalviktig kastrerad hane (Eskil), en normalviktig okastrerad hona (Sajk0), ett fetto till kastrerad hankatt (Sickan, vem annars? *S*), en sen tre år tillbaka kastrerad och numera avsmalnad honkatt (Simyn) och en numera kastrerad normalviktig yngling (Sven). När vi fick hit Sven hade han diarré, det hade han haft hela tiden enligt fd husse T. Jag har haft såna problem tidigare med Svante, så jag förstod att det var fodret. Så när han fått äta det vi hade hemma (Royal Canin) i ett par veckor var det bättre men fortfarande inte bra. Vi började med burkmat nu också, för vi insåg att det inte är bra att ge köttätande djur för mycket spannmål och sånt tjafs. Burkmat är helt fritt från spannmål, alltså väldigt bra för katter. Simyn älskar burkmaten  Åh som hon äter! Hon har gått ner i vikt sen i början av januari. Och hon har varit väldigt stor sista halvåret. Nu får hon ju en del motion också då, eftersom Sven är ett jehu...
Sajk0 gillar också burkmaten men äter måttligt. Henne är det ingen skillnad på, men med tanke på att hon alltid varit smal (dvs normalviktig) så är det ju bara bra. Eskil är en kräsen herre, men äter burkmaten i alla fall. Vissa sorter. Honom är det ingen större skillnad på heller. Sickan äter inte maten från samma tallrik som de andra däremot. Han har alltid varit en sån som morrar så fort han får nåt gott, men numera är det ingen som bryr sig om hans larverier och då blir han sur. Därför äter han från ett eget fat för att slippa störa sig på att de andra inte bryr sig  Hans vikt har det synbart inte verkat hänt nåt med, men så äter han inte så mycket av burkmaten heller. Sven har ätit av burkmaten, men ibland inget alls och ibland massor. Trots detta har hans mage inte riktigt blivit bra.
Så, vi började jaga efter bättre torrfoder som vi ju också ger dem. Provade att köpa Iams kitten och den funkade rätt bra faktiskt. Relativt lite kolhydrater i också, för att vara sån mat. Och så provade vi även en påse med Hills kattmat. Och den då. Åt h**vete kan jag säga att det gick. Stackars Eskil som inte brukar ha problem med magen åkte dit på diarré direkt, och Sven blev också genast mycket sämre. Plus att det såg ut som att han svalt en hel fotboll ungefär. Inte bra alls. De andra var inte heller riktigt bra i magen, så Hillsfodret kommer aldrig mer in i detta hem. Men så på Kolhydrater i Fokus så har en medlem tagit upp just detta med djurfoder och tipsade om ett märke jag aldrig hört talas om. Orijen heter det. Tänkte att det kunde vara värt att prova i alla fall. Helt fritt från spannmål. Så i måndags när vi varit och hämtat en nykastrerad Sven på djursjukhuset åkte vi vidare en bit för att komma till återförsäljaren. Köpte två 400 gramspåsar för att testa. Resultatet: Vi kommer aldrig gå tillbaka till nåt annat torrfoder. Näver! Dessa 800 gram räckte dubbelt så lång tid som annat foder gjort. Svens mage blev helt bra på tre dagar och Eskil mådde också mycket bättre. Alla katterna mår så mycket bättre av det här så det märks tydligt. Och så fort som sagt. Vi har nu köpt en 7 kilospåse tillsvidare, för 20 kilossäcken var beställningsvara. Men dessa 7 kilo kommer räcka minst lika länge som en 10 kilossäck gjort tidigare. Fast vi funderar på om det var raketbränsle vi köpte, för så här energiska har de aldrig varit tidigare
Nog om den kattbiten. Nu till bilden jag lovat visa. Den på Svantetavlan jag och sambon gjorde i söndags: 
Sen hade jag lovat bild på mitt säl(l)skap jag hade med mig till VC i torsdags också *S* Låt mig presentera kuten Knut: 
Han är perfekt helt enkelt.
Och förresten, apropå syster A. Hon (eller ja, hela hennes familj) ska flytta. Från ostkusten till västkusten!!! Fick reda på det av pappa när jag pratade med honom i torsdags. Jag visste att de funderade på det, för de hade nämligen för ett gäng veckor sen åkt ner för att kolla på stället (ett bageri med tillhörande bostadshus) i Brastad (snett norr om Lysekil). Men banken hade varit tveksam då, tydligen, och syrran kände sig tveksam. Men så fick jag reda på av pappa i torsdags att de faktiskt ska köpa stälet och flytta dit. I april. Och det är ju snart! Imorse ringde hon själv då, lite skamsen över att hon inte hört av sig tidigare. Men jag vet ju hur ute i det blå (positiv sett) hon kan vara, och att det varit en del att tänka på, så jag var inte ett dugg ledsen över att fått höra det 'bakvägen' istället för av henne själv. Jag blev mest bara supersnopen över att det faktiskt blev av den här gången. Förra gången det var nåt på G var det i Linköping, men det rann ut i sanden. Så här efteråt har det visat sig att det inte var meningen med Linköping, för det var tydligen en hel del trassel med allt där för den som köpte det. Sånt som skulle drabbat syrran annars. Pappa hade muttrat lite tyst om att han tycker syster A är så rastlös som byter jobb och flyttar runt en massa, men det hade jag en förklaring på som han insåg var sann. Jag är ju yngstabarn med alla dess typiska drag i vår familj. Men! Syster A var ändå yngstabarn i 8 år innan jag dök upp så hon blev mellanbarnet istället. Så även om hon har väldigt mycket mellanbarnsdrag (som medlaren som avskyr konflikter t ex) så har hon så mycket yngstabarnsdrag i sig som inte fått komma ut ännu. Hon höll med när jag sa det till henne idag, och sa även att hon alltid varit väldigt rastlös av sig och att hon när hon ska flytta alltid älskat det. Alltid eld och lågor när nåt nytt varit på gång. Jag har alltid sett att hon och jag är väldigt lika varandra just pga av detta rastlösa och 'äventyrliga'. Syster M då, som är äldstabarnet är också ett typisk sånt. 'Lillmamman' som alltid tar hand om saker och ting, städar, pysslar, plockar etc etc. Och nu när jag skriver detta och tänkte till på det som gjort henne och mig rätt lika, kom jag på varför. Jag är också väldigt omhändertagande och har många gånger pga detta (vilket jag innerligt avskyr) fått höra "Ja mamma" när jag sagt till om saker till kompisar. (Usch, mår dåligt bara av att skriva de där två orden. Bara för att jag råkar bry mig om folk!!! Får man inte det eller??????  )(Behöver jag säga att jag tänder till på alla stubiner om nån säger så till mig?)
Nå, det var en liten utbrottsparentes. Det jag tänkte komma fram till är att även om jag har två äldre systrar, så är jag ju en sladdis. Dvs nästan ensambarn. Och då tydligen ett typiskt sådant också kom jag just på. Lustigt hur ens placering i syskonskaran kan ha en sån betydelse. I vilket fall som helst så sa syster A glatt i telefon att det blir närmare till oss nu! Det är bara 20 mil mellan sa hon i samma andetag  (nu är det 30 mil). Hon och svåger M har ju tjatat så på mig och sambon att vi ska flytta till N-je, men jag har tvärvägrat. De har velat det bara för att de saknar oss så mycket, och vill att vi ska vara nära. Nu blir vi närmare varandra trots allt, fast på ett helt annat sätt. Men det ska bli superkul att de flyttar dit! Ett bra skäl till att få åka till västkusten lite oftare. (Ska västkusten stavas med stort V förresten? Bara funderar...)
Oj! Klockan har visst dragit iväg. Ska genast gå och borsta tänderna. Jag har äntligen börjat kunna komma isäng tidigare igen. Och jag tror att promenaderna redan gjort mycket för sömnen. Så nu ångrar jag lite att jag inte kommit ut tidigare i månaden, men så är det. Nu vet jag ju att det faktiskt blir bättre av promenader på flera punkter och då blir det nog lättare. Har förresten börjat läsa Självkänsla nu! av Mia Törnblom. Kan bara lite kort säga att jag behöver läsa den boken. Mer än jag trodde... Bara en liten sak till innan jag slutar, men den är redan 'klar'. Hittade den på svägerskans engelskspråkiga blogg häromdagen och tyckte den var lite trevlig
Kram på er! Och sov gott eller ha en bra söndag *S*
|
