23:51 - 2008-02-19
Glassigt

Till skillnad mot igår då, så mår jag mycket bättre. Det är nog som Cian skrev i kommentaren bra att skriva för att få ur det ur systemet. Sova fick jag göra också, andra (eller var det rent av tredje?) natten i rad som jag sovit hela natten utan att vakna Är ganska säker på att det är mina promenader som hjälpt till, för det var efter jag började gå ut som det hände första natten. Och med tanke på hur mycket stresshormoner jag har i kroppen så är det ju inte så konstigt att jag sovit dåligt, och att promenaderna hjälper.
  Och jag börjar fundera på om det finns nån 'där ute' som faktiskt lyssnar på mig, för jag fick post imorse. Ett brev från VC med en kallelse till kuratorn! Visserligen inte till den jag trodde (den nye) utan till den 'gamla' kuratorn som jag trodde jag skulle få förra året. Men vad gör det? Jag har fått ett datum och en tid!!! Precis som jag ville

Och idag har vi varit på glassmässa i K-stad. GB's mässa för inbjudna. Näe, jag äter inte kolhydrater *S* Och näe, jag åt inte särskilt mycket alls. Dels för att jag inte ville och dels för att jag inte vågade. Men jag smakade lite på de nya som verkade goda i alla fall. Ena nya Magnum var helt ok (rätt söt), den andra provade vi inte. Ena nya Cornetto var inte nåe märkvärdig alls (smakade nästan ingenting), men den andra som jag tror kommer vara jättegod fanns inte där. Lakritspucken smakade jag inte på alls (avskyr lakrits), ananasspliten var inte god, tycker jag alltså (alldeles på tok för söt för mig), och nya Calippon ville jag inte smaka på heller. Smakade även en sked av en Ben & Jerryglass, men fy. Den var så söt att det blev beskt i min mun. Inte god alls.
  De nya skopglassarna de hade på plats var rätt goda alla fyra. Körsbär var fräsch, äpple-kanel smakade paj, kokos med choklad hade stark choklad som skulle bli alldeles för stark utan kokosen, och nougatglassen med champagnetryffel var rätt ok. Körsbär tyckte jag var bäst.

Men som sagt. Jag ville inte smaka för mycket, för jag ville inte riskera att starta sötsuget i kroppen. Det är så skönt att inte vara sugen på sötsaker! Men så vågade jag inte smaka mer än jag gjorde heller, för jag vet hur dåligt jag mår. Sockerfylla är ta mig tusan hundra resor värre än att bli full på sprit. I alla fall är det min personliga upplevelse av det. Och eftersom jag skulle köra hem sen (nå, sambon hade ju kunnat övningsköra i allra värsta fall) så ville jag inte ha det så. Och skulle jag ätit mer skulle ju även magen få sig en omgång, och det klarar jag mig utan.
  Så, resultatet var att jag åt mindre än jag faktiskt trott, kände av att det kom en 'snurrgräns' i skallen vilket gjorde att jag inte tog mer när det började. Och det känns skönt.
  Men en sak var lite läskig (eller mja, kuslig kanske, eller nåt; jag blev ju inte rädd direkt). När jag satt med Cornetton i näven och skulle smaka två tuggor för att sen lämna ifrån mig den så märkte jag en sak. Jag är egentligen ingen glassmänniska, föredrar godis om jag nu ska äta nåt sött. Men när jag satt där med glassen, som egentligen inte var särskilt god, insåg jag att om jag inte lämnar ifrån mig den så kommer jag äta upp den här fast den inte smakar nåt... Det hade kunnat bli så att jag ätit upp den bara för att hjärnan visste att det var glass = glass är sött = sött är gott = goda saker ska man äta upp. Även om kroppen inte ville ha den så ville hjärnan det. Det är rätt läskigt faktiskt, men jag fick även bevisat för mig själv att mitt begär efter sötsaker inte sitter i kroppen (avgiftningen har hjälpt) utan det sitter i skallen. Hade jag däremot smakat på bullarna/wienerbröden/toscabullarna eller nybakta trekantsbröd eller baguetter så hade jag varit totalt körd. Bröd är min största last, så hade jag smakat på det då hade suget kommit oavsett vad min hjärna säger. Så jag smakade inte. Lite självbevarelsedrift har jag i alla fall

Nu ska jag äta lite ost och dricka lite mjölk. Sen ska jag sova. Satt visst och spelade lite för länge. Men det blir ju så...

Go'natt på er!